Beställningsjobb av RF?

Huliganutredaren Björn Eriksson har redovisat några tankar om hur han skulle vilja ta tag i det huliganproblem, som framförallt fotbollen och ishockeyn brottas med.

Till stora delar håller jag med honom. Tillträdesförbud och ett nationellt register för att hålla koll på bråkstakarna är bra förslag. 

Att kunna utvidga tillträdesförbudet så att det även gäller området utanför arenorna kanske även det kan hjälpa till, liksom möjligheten att förlänga straffet till tre år. Varför inte utvidga det till fem år tredje gången?

Då har förhoppningsvis personen ifråga växt upp och mognat till så mycket att han (för det är väl alltid en han?) insett att idrott är både kul och ibland viktigt, men inte så viktigt att man ägnar all vaken tid åt den.

Det jag inte håller med om är den gräns Eriksson vill sätta för när samhället ska stå för polisens bevakningsnota. Han föreslår att den förening som äger minst 51 procent av en bolagiserad klubb ska slippa stå för notan. I dagsläget kan ingen elitförening ägas till mer än 49 procent av andra intressenter.

Vad Björn Eriksson då indirekt gör är att ge Riksidrottsförbundet ytterligare ett argument, denna gång ett ekonomiskt för att inte göra som just fotbollen och ishockeyn vill, nämligen låta respektive idrott själv bestämma hur mycket av en förening som får ägas av andra intressenter, exempelvis aktieägare.

Om en förening, med ett ändrat regelverk, skulle kunna majoritetsägas skulle alltså denna, enligt Erikssons outtalade förslag, tvingas ta hela polisnotan ur egen ficka. 

Då betyder det, att det som med dagens regler, enligt Eriksson, är ett samhällsproblem och ett gemensamt ansvar, med två procents skillnad förvandlas till något annat?

Jag tycker den delen av utredningen luktar som ett beställningsjobb från RF, vilket i sin förlängning riskerar hindra svensk idrotts internationella konkurrenskraft.

Relaterat: Exp, Exp, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om idrott, sport, ansvar, huliganer, brott, samhälle, RF, ekonomi.

Satsa på RIT-avdrag istället

Det påstås att det finns en spricka i Alliansen eftersom Centern och Folkpartiet gått ut med förslaget att införa särskilda ungdomslöner i offentlig sektor. Lönerna skulle vara 25 % lägre än avtalsnivån och vara ett sätt att ge arbetslösa ungdomar praktik och arbetslivserfarenhet.

Om varje fråga där allianspartierna inte har samma åsikt i grunden vore en ”spricka”, skulle förmodligen samarbetet kollapsat för länge sedan. Dagens regering bygger på att partierna klarar av att kompromissa i stort och smått, vilket man som synes lyckats bra med så här långt.

Självklart måste alla partierna kunna föra fram egna förslag till diskussion och debatt. Det betyder inte att regeringen håller på att spricka, utan att Centern och Folkpartiet i detta fall, positionerar sig inför kommande överläggningar inom Alliansen. Ett ytterst normalt beteende.

När det gäller själva sakfrågan, ungdomsarbetslösheten, så tycker jag, och Centern faktiskt, fortfarande att RIT-avdrag är värt att diskutera.

Ett avdrag för IT-tjänster i hemmet, med samma upplägg som RUT och ROT, skulle s a s göra "två flugor på smällen".

Dels skulle arbetslösa ungdomar kunna få jobb, en generation som är uppväxta med datorer, dels skulle det hjälpa till att minska det utanförskap som många äldre känner när ny teknik allt oftare krävs för att vara delaktig i samhället.

Kanske skulle man t o m som senior kunna få RIT-avdrag på kursavgifterna när man lär sig surfa och maila? Även på dessa kurser skulle man kunna ha ungdomar som lärare. Att dessa kurser dessutom skulle kunna skapa spännande möten mellan generationer får man med som bonus.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, Alliansen, seniorer, IT, politik, pensionärer, ROT-avdrag, RIT-avdrag, utanförskap.

Primadonnor på Stadsteatern

En planerad föreställning av på Stockholms Stadsteater får sin premiär uppskjuten ett år. Orsak, regissören och den manlige huvudrollsinnehavaren kommer inte överens om hur rollen ska tolkas.

Pjäsen, August Strindbergs ”Till Damaskus” kommer att sättas upp igen, men då med en annan skådespelare i huvudrollen.

Scenkonsten borde kanske ta lärdom av idrotten och scouta sina värvningar bättre. Nu för tiden är den personliga karaktären och hur en enskild spelare kommer passa in i laget, en mycket viktigare pusselbit än för några år sedan.

Numera är det ytterst sällan det kommer in några ”videojuggar”, spelare som man bara kollat in på film, i lagen. Det är alldeles för dyrt att värva fel. Skulle det trots allt bli en dålig rekrytering, brukar i allmänhet spelaren i fråga snabbt hamna på transferlistan.

Kunde inte Stadsteatern gjort samma sak med skådespelaren ifråga?

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om kultur, idrott, Strindberg, teater.