Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg

fredag 16 december 2011

Årets person – en maskerad stenkastare?

Tidskriften Time utser varje år ”årets person”. Man väljer tydligen någon som utfört betydande insatser samhällsutvecklingen. Förra året utsågs Facebookgrundaren Mark Zuckerberg till ”vinnare”. Bland tidigare års utsedda kan nämnas Barack Obama och Vladimir Putin.

När man i år utser ”demonstranten” till årets person, så antar jag att man avser de som i den ”arabiska våren” på ett aktivt och självuppoffrande sätt bidragit till att fälla flera diktaturer i Nordafrika. Dessa människor är naturligtvis väl värda uppmärksamheten.

Den invändning man kan ha mot Times beslut är att illustrera med en maskerad demonstrant. Det ger i alla fall mig delvis andra associationer, vilket är olyckligt.

Jag tillhör nämligen till dem som tycker att det borde vara förbjudet i en demokrati att demonstrera maskerad. De exempel vi sett på stenkastande och maskerade demonstranter, minns Göteborg, är ingenting att hylla.
Vågar man i en demokrati inte visa sitt ansikte och stå för sin åsikt, är man i mina ögon långt ifrån årets ”person”. Snarare årets huligan.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

torsdag 19 maj 2011

Än (S)lank han hit, än (S)lank han dit

Socialdemokraterna backar nu från det kategoriska uttalandet från partiledare Juholt att Sverige inte ska förlänga sitt åtagande i Libyen för att hjälpa folket mot diktator Khadaffi.

Nu ska vi visst göra det i alla fall. Eller inte? Eller skicka båtar istället? Eller kanske partiledare Juholt själv åka ner och läsa lusen av den elaka Khadaffi som han gjorde med den turkiske bartendern?

Skämt åsido, det är inte helt enkelt att hänga med i Socialdemokraternas svängningar. Kan man ana en lite intern fnurra?

Trots att jag aldrig gått vare sig i Kultur- eller musikskola blev jag inspirerad att skriva en ny text till ”Prästens lilla kråka”. Den kanske kan komma till glädje under sossarnas midsommarlekar?

Sossens lilla Håkan
skulle ut och bråka
ville visa vem som styrde

Sossens lilla Håkan
skulle ut och bråka
bytte fot så skummet yrde

Än var det flyg, än var det båt
Än så var det luftballonger

Än var det slips, än var det hatt
Än så var det långkalsonger

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

onsdag 30 mars 2011

Så typiskt svenskt

Sverige ska nu i alla fall bidra med ett antal JAS 39 Gripen för att bidra till FNs flygförbudszon över Libyen. Enligt det kommande beslutet i Riksdagen ska våra plan och piloter bevaka zonen men få inte angripa mål på marken och inte delta i luftstrider.

FN-embargot är uppdelat i tre delar, upprätthålla flygförbudszonen, upprätthålla vapenembargot och skydda civila på marken. Sverige ska alltså efter en uppgörelse mellan Alliansen och (S) endast delta i en av dessa.

Håkan Juholt försvarar sin hållning med att vi inte ska skjuta på drogade barnsoldater i Khadaffis armé. Det är möjligt att han har mer information än de flesta av oss vanliga dödliga, men vi vet i alla fall att de skjuter på de rebeller som försöker befria sig från en diktators ok.

Det är väl typisk svenskt, att delta lite lagom sådär. Fegt, tycker jag. Sverige borde såklart ställa upp fullt ut när FN kallar. 
Det hade ju inte nödvändigtvis betytt att de svenska planen hade behövt angripa mål på marken. Däremot hade det förmodligen varit mycket lättare för de som för det operativa befälet att kunna disponera även svenskarna till alla form av uppdrag.

Dessutom kanske en god insats hade varit perfekt marknadsföring för att sälja några fler plan. Nu har t o m Vänsterpartiet sagt ja till en svensk insats. Är det någon som frågat dem?


Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB.

måndag 21 mars 2011

Försvarslösa i 10 dagar?

Att Sverige ska bidra med flygplan av modellen JAS 39 Gripen för att hjälpa till att vidmakthålla flygförbudszonen över Libyen, verkar det finnas en bred politisk enighet om. I alla fall om FN ställer frågan.
Jag tycker det är självklart att även mindre länder ska ställa upp efter bästa förmåga om FN kallar, om inte annat för att ge bredast möjliga legitimitet till operationen.

Vad som däremot oroar mig är de uppgifter som kommer från flygvapnet att svenska plan kan vara på plats om 10 dagar. 10 dagar? Såvitt jag vet tar det ungefär 5 timmar för ett charterplan laddat med soltörstiga svenskar att ta sig ner till Medelhavet.

Jag kan förstå att det krävs lite inställelsetid och kanske några timmar för att gå igenom utrustning för människor och flygplan. Men 10 dagar? Försvaret själva säger att det förmodligen går snabbare, ”bara några dagar”, men även det känns som alldeles för lång tid.

Betyder det att om vi själva blir attackerade så får vi skicka ett SMS till angriparen och be honom vänta medan vi dammar av planen och pumpar däcken?
Jag trodde i min enfald att vårt flygvapen ständigt var berett på att rycka ut vid behov och var den enhet som först skulle kunna försvara vår gräns. Jag hade tydligen fel.

I Sveriges budget för 2011 finns 45 miljarder avsatta till ”Försvar och samhällets krisberedskap”. Är det här det bästa som kan åstadkommas för den jättesumman?


Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.


söndag 20 mars 2011

Var går gränsen?

FN-alliansen har nu inlett sin offensiv i Libyen för att hjälpa folket att göra sig kvitt diktatorn Khadaffi. I grunden handlar det om att upprätta en flygförbudszon över landet för att hindra honom att använda sitt flygvapen mot folket.

I det här fallet kan jag tycka det är legitimt att världssamfundet aktivt stöder avsättandet av en diktator, men det reser en del funderingar.

Khadaffi har alltid varit kontroversiell med sin blandning av socialism och islam för att styra landet, men inte förrän folket, efter inspiration från Tunisien och Egypten, öppet började protestera trots över 40 års diktatur fick de hjälp.

Man kan ju ställa sig frågan om var gränsen går för inblandning från ”den demokratiska världen”?

Jag menar att det finns ju andra länder där en diktator eller en regim misshandlar sitt folk. I Nordkorea t ex är det kanske ingen som direkt flygbombar sitt folk men samtidigt svälter man befolkningen som saknar de flesta demokratiska rättigheterna. I Afrika finns det länder som i praktiken inte har någon regering utan där diverse krigsherrar styr olika områden med vapenmakt och pirater tillåts härja fritt.

Var går gränsen? Hur är det med Vitryssland? Eller Kuba?


Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

torsdag 24 februari 2011

Nordafrika brinner

Efter att ha sett utvecklingen i Tunisien, Egypten och inte minst Libyen och andra arabstater de senaste veckorna, ställer man sig återigen frågan: Vad händer nu?

Naturligtvis har ingen något facit, men jag kan se några uppenbara alternativ:

**Den demokratiska utvecklingen

**Den islamistiska utvecklingen

**Den anarkistiska utvecklingen

**Den diktatoriska utvecklingen

För oss i Sverige kan man tycka att det demokratiska alternativet borde vara det självklara, men antagligen är det inte så enkelt.

I de länder, som exempelvis Egypten och Libyen, där man länge levat i en diktatur finns inte den demokratiska traditionen som vi fått med modersmjölken
Detta faktum öppnar tyvärr upp för de övriga alternativen som vi sett exempel på i flera forna kolonier i mellersta Afrika. Ett kaos där den starkes rätt gäller och där lokala krigsherrar styr med vapenmakt och terror.
En sådan situation kan i sin tur leda till nya former av diktaturer, militära eller religiösa, för att folket till slut accepterar vad som helst för lite ordning och trygghet.

Därför är det extra viktigt att världssamfundet, inte minst EU, snabbt, kraftfullt och effektivt stöder den demokratiska utvecklingen i dessa länder.

Om detta inte lyckas finns en uppenbar risk att vi på andra sidan Medelhavet har framför oss en lång period av politiskt mörker.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.