Bokrecension – En av oss

Åsne Seierstad har skrivit en bok om ett av de största terrordåden efter andra världskriget. Massakern på Utöya 2012 då Anders Behring Breivik kallblodigt mördar 69 ungdomar efter att dessförinnan detonerat en sprängladdning utanför regeringskansliet som tog ytterligare 8 människors liv.

I bokens första del väver hon samman Breiviks barndom och uppväxt med ett antal av hans offers. Förutom Breivik får man följa några av de ungdomar från Arbeiderpartiets ungdomsförbund, AUF, som sedan blev några av hans offer.

Breivik växer upp i ganska knappa förhållanden med sin mor och syster. Fadern klipper banden med Breivik ganska tidigt och vill inte träffa honom. 

Han söker tillhörighet i olika grupper utan att lyckas ta sig in och bli accepterad. Han misslyckas bland klottrare, i Fremskrittspartiet och bland Frimurarna. 

Uppenbart är att han överskattar sin egen förmåga och saknar kunskap om de sociala koderna man behöver för att nå framgång i en grupp.

Han är inte direkt mobbad i skolan, men betraktas som en udda figur. Som vuxen försörjer han sig bl a på att sälja falska examensbevis från internationella skolor.

Under flera år isolerar han sig hemma hos modern och spelar World of Warcraft mer eller mindre på heltid. Förmodligen är det under de åren som tankarna växer fram på en aktion som äntligen ska göra honom känd och berömd. Han riktar sin aggression mot Arbeiderpartiet och "kulturmarxisterna" som han anser skyldiga för det framväxande multikulturella Norge.

Själva attentatet planeras minutiöst och under lång tid. Samtidigt författar han det ”manifest” som han tror ska bli ledstjärnan till en revolution i hela Europa mot den, enligt honom, framväxande islamiseringen. När han genomför attentatet är han fullproppad med anabola steroider för att inte känna medlidande med sina offer.

Del två av boken handlar om rättegången. Den beskriver hur Breivik undersöks av diverse psykdoktorer för att utröna om han är psykisk sjuk eller kan dömas till fängelse. Den beskriver också på ett smärtsamt sätt hur offrens anhöriga tvingas genomlida den långa processen för att på något sätt kunna sätt punkt och gå vidare.

Åsne Seierstad, som tidigare bl a skrivit ”Bokhandlaren i Kabul”, gör ett försök att porträttera en massmördare utan att ha träffat honom. Han avvisar alla propåer om intervjuer. Istället har hon talat med massa människor som känt honom, barndomsvänner, klasskamrater m fl.

En intressant och samtidigt skrämmande bok.

En tanke som slår mig när jag läser boken är att den person som beskrivs påminner om en klassisk ”rättshaverist”, d v s en person som tycker att allt är andras fel och saknar förmågan att inse sina egna brister. Som tur är har även de flesta rättshaverister någon slags spärr som gör att deras bitterhet inte tar sig så våldsamma uttryck. Om inte så skulle vårt samhälle vara fullt av potentiella massmördare.

Hursomhelst är boken klart läsvärd och kan rekommenderas. Vad andra tycker kan du läsa här och här.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Åsne Seierstad, litteratur , Anders Behring Breivik, terrorism, Norge.

Boktips – Egenmäktigt förfarande

I dagarna kommer uppföljaren, ”Utan personligt ansvar”, i Lena Anderssons berättelse om Ester Nilsson och hennes kärleksliv.

Innan du läser den tycker jag du ska läsa den första boken, ”Egenmäktigt förfarande”. Den kom 2013 och har belönats med Augustpriset och Svenska Dagbladets litteraturpris.

Boken handlar om poeten Ester Nilsson. En dag träffar hon den bombastiske konstnären Hugo Rask och en speciell och ojämlik kärlekshistoria startar. Man kan lugnt påstå att Ester blir mer förälskad i Hugo än tvärtom.

Hon blir i det närmaste besatt av honom, medan han behandlar henne som en av sina groupies. Ester slits mellan hopp och förtvivlan och vi får följa hennes tankegångar när hon försöker förstå sig själv och sina reaktioner.

Boken är fantastiskt skriven och har ett flyt som gör att det är svårt att lägga den ifrån sig. Man vill säga till Ester att: ”Dumpa honom! Han är inte intresserad på riktigt och det kommer aldrig att bli någon varaktig relation”. Men hon vill liksom inte lyssna utan fortsätter försöka komma nära Hugo.

En liten extra twist är att det i kulturkretsar har spekulerats i vem som stått modell för Hugo Rask. Roy Andersson, regissören, har själv gått ut och hävdat att det är han, medan Lena Andersson hävdar att Hugo är en fiktiv person.

Det får vara som det vill med den saken, men boken, den ska du absolut läsa. Helst innan uppföljaren.

Vad andra har tyckt, kan du läsa här och här.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Lena Andersson, litteratur , Augustpriset, relationer, Roy Andersson, Egenmäktigt förfarande.

Bokrecension – Morgon i Jenin

Morgon i Jenin är en släktkrönika som utspelas i Palestina mellan 1941 och 2002. Huvudperson och berättare är Amal Abdulheja som föds mitt under brinnande krig.

Vi får följa hennes uppväxt i skuggan av staten Israels födslovåndor och hur dessa händelser påverkar henne och många andra palestinier, men även israeler.

Boken är en både spännande och skrämmande berättelse om hur den lilla människan hamnar i kläm när världspolitiken målar med sina stora penseldrag utan att förstå, eller möjligen negligera, konsekvenserna på individnivå.

När jag började läsa tänkte jag möjligen att boken skulle vara en politisk pamflett, som ensidigt beskrev konflikten utifrån palestinsk horisont. Så var det inte.

Visst, bokens huvudperson är en palestinsk flicka och vi får följa hennes uppväxt i ett flyktingläger under olika perioder. Men boken beskriver också de våndor som unga israeliska soldater utsätts för när de med vapen ska försvara sitt nyvunna land.

En av Amals bröder, till exempel, försvinner redan som spädbarn under en attack och kommer att växa upp i en israelisk familj, utan att känna till sitt ursprung.

När jag läst ut boken så fylls jag av en blandning av hopp och hopplöshet. Ett hopp att det finns enskilda personer, som Amal, som kan se konflikten från flera perspektiv. En hopplöshet när jag inser att det inte är den typen av människor som sitter vid makten.

En tunn förhoppning är att makten på båda sidor kan tas ifrån krigshetsare med Koranen eller Bibeln i handen, och överlämnas till sådana som Amal. I så fall finns det trots allt ett litet hopp om framtiden.

Det är en bra och tänkvärd bok. Läs den!

Läs vad andra tycker här, här och här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om kultur,bokrecension, böcker, boktips, Palestina , litteratur , Israel , Susan Abulhawa, flyktingar, krig, religion.

 

Still the King

Gråhårig, hjulbent och lite krumryggad kommer han in på scenen. Han muttrar något om ”Stockholm” i mikrofonen, rättar till gitarren och sedan brakar det loss! Fem rockiga låtar på raken innan han ens hämtar andan, inför ett fullsatt Cirkus.

Jag måste erkänna att jag var lite orolig att han inte skulle leva upp till mina förväntningar av flera skäl. För det första är jag inte helt förtjust i den senaste skivan, Rent förbannat, som jag tycker är lite väl politisk. För det andra var det flera år sedan jag såg honom live. Kanske hade han tacklat av och blivit gammal?

Men jag blev inte besviken! Tre och en halv timma senare stapplar jag ut i snöstormen helnöjd! Massor med gamla godingar som 67, Rom i regnet, Ut ikväll, Kär och galen och Snön faller blandat med nyare som Förlorad värld och hans kanonversion av SjörövarJennys sång.

Bandet kompletterar med bravur. Trummisen Andreas Dahlbäck hamrar på som Animal i Mupparna.  Marcus Olsson fyller på med sin sax som en svensk Clarence Clemmons.

Och såklart, den alltid närvarande Janne Bark som verkar lycklig att vara på banan igen. Vad gör han mellan turnéerna?

Och ja, jag vet att vissa av hans texter är väldigt ”vänster”, men andelen låtar som beskriver något ur samtiden överväger fortfarande. Till min stora glädje, fick han inte så stor respons när han försökte sig på en allsång till Folket bygger landet. Ett friskhetstecken Stockholm!

Till skillnad från avslutningslåten, Snart kommer änglarna att landa, där vi alla stod och sjöng med, som ett väckelsemöte i pingstkyrkan.

Bruce, släng dig i väggen! Uffe är fortfarande kungen!

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om musik, rock, Ulf Lundell, kultur, Bruce Springsteen.