Baggar och ägg av guld

Ikväll är det dags för årets Guldbaggegala. En sedan 1964 återkommande tillställning där Svenska Filminstitutet belönar framstående insatser under året som gått. I år står striden om de tyngsta titlarna, bästa film respektive regi, mellan Ruben Östlund, Mikael Marcimain och Roy Andersson och deras filmer ”Turist”, ”Gentlemen” samt ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”.

På galan delas det ut baggar i många kategorier. Förutom bästa film och regi, kan nämnas huvudroller och biroller, smink och klipp, filmmusik och kortfilm.

Nomineringar och vinnare utses av en jury bestående av branschfolk.  Ja, förutom för ett pris då, Biopubliken pris, där de tre filmerna som setts av flest besökare nomineras. Bland dessa tre utses vinnaren genom en omröstning för allmänheten, via telefon och SMS. Denna kategori har dock bara funnits sedan 2006.

Jag kan konstatera att ingen av filmerna som är nominerade till Biopublikens pris, är representerade i någon av de övriga kategorierna. Undrar om dessa filmer har sämre sminkkompetens, klippare eller ljudläggare?

Runt påsk inträffar årets Guldäggsgala. Det är där reklambranschen, sedan 1961, belönar sig själva för bland annat bästa Radioreklam, Design, Event och Film. Tävlingen arrangeras och drivs av Sveriges Kommunikationsbyråer. Vinnarna utses även här av olika jurygrupper bestående av
branschfolk.

Båda dessa event representerar branschfester som på grund av sin karaktär får mycket uppmärksamhet i media.  Kristallen, där TV-branschen hyllar sig själva, är ett annat exempel.

Kul för dem, och ibland kul att titta på.

Men både i fallet Guldbaggen och för Guldägget saknar jag kategorier. Kategorier för dem man är till för. Nämligen kunderna och finansiärerna.

Borde det exempelvis inte på Guldbaggegalan delas ut pris till Årets lönsammaste film? Det är väl bra för dem, inklusive Filminstitutet, som betalar kalaset att få avkastning på sitt kapital? Om inte annat kan ju det uppmuntra till fler filminvesteringar, till nytta för branschen.

På samma sätt borde det delas ut Guldägg till Lönsammaste kampanj och Byrån med flest nöjda kunder. Min känsla är tyvärr att guldäggen, förutom den interna glädjen, mest legitimerar höjda timarvoden.

I sammanhanget kan jag inte låta bli att spåna på hur det skulle kunna vara om andra, inte så mediala branscher, hade sina egna galor.

VVS-förbundet – Den Gyllene Dassborsten till Årets toalettinstallatör

Sveriges Kommuner och Landsting – Silverpennan till Årets protokollskrivare

Taxiförbundet – Guldkompassen till Årets hitta-rätt-chaufför

Till sist. Av de tre nominerade till Bästa film, har jag bara sett Roy Anderssons, eller ska vi kalla honom Hugo Rask, med det oändligt långa namnet. Jag ska vara fullkomligt ärlig och säga att det är en av de absolut sämsta filmerna jag sett.

Jag är visserligen ingen filmkännare, men jag tyckte den var långrandig, dyster och för mig totalt intetsägande. De andra två kan omöjligt vara sämre, så jag hoppas någon av dem tar hem priset.

  

Relaterat: Resumé, Resumé.

Andra bloggar om kultur,film, filmer, bio, TV, Guldbaggen, Guldägget, reklam, Roy Andersson, PR, funderingar, debatt, konst.

OS – En fri rättighet?

Mediabolaget MTG har köpt rättigheterna till kommande vinter-OS i Sotji och 2016 års olympiska sommarspel i Rio de Janeiro. Det innebär att tävlingarna kommer att visas i TV3, TV6, TV8 och TV10 samt Viasats kanaler.

Nu uppger media att det inte ens blir sammandrag i efterhand och intervjuer för vare sig SVT och TV4, eftersom man kanske inte får ackrediteringar till evenemangen.

Uppenbarligen kan detta komma som en chock för de flesta svenskar, som vant sig vid att alla stora sportevenemang och mästerskap sänds i SVT eller möjligen i TV4.

I sig är detta ingen nyhet, eftersom det var länge sedan avtalet om rättigheterna skrevs, men nu börjar det gå upp för gemene man hur det kommer att bli.

Det har tidigare talats om ”listor” över evenemang som genom något ”dekret” från EU betraktas som så viktiga att de måste sändas i fria kanaler. Jag vet inte vad som blivit av det förslaget.

Oavsett vilket, så kokar det i slutändan ner i frågan om det faktiskt finns några evenemang som har sådant riksintresse att man med politiska beslut ska upphäva förbundens rätt att sälja till högstbjudande?

Lisa Nordén. OS-hopp i Rio.

Mitt svar är: Naturligtvis inte. Även om jag själv älskar sport och gärna ser sporten i reklamfria kanaler, så tycker jag att politiken ska hålla fingrarna borta i det här fallet. Låt marknaden sköta sitt så kommer det att lösa sig.

För vart skulle det ta vägen sedan? Finns det andra evenemang av samma dignitet utanför sportens värld? Nobelprisutdelningen? Nyårsklockorna på Skansen?

Är det tillräckligt många som är beredda att betala Viasat för abonnemang så får man bra tittarsiffror, och kan därmed ta bra betalt för reklamplatserna. Får man däremot låga siffror sjunker intresset även hos reklamköparna och OS blir en dålig affär för MTG.

Ska man klandra någon för att det blir så här, så är det i så fall de giriga förbunden, med IOK i spetsen. Om man vill att tävlingarna ska kunna ses av alla, så får man anpassa prislappen efter det också. Att SVT inte har råd att delta i budgivningen är inget att säga om, även om man vill öka intäkterna genom att ta ut TV-licens även för datorer, vilket man såklart också kan ha åsikter om.

Jag har tidigare föreslagit hur SVT kan göras om till betalkanal och jag står fast vid det förslaget.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om TV, funderingar, os, samhälle, public service, SVT, TV-avgift, idrott, debatt , skatter, sport, Viasat.

Så zeeegt

Gårdagen fotbollsgala blev tyvärr ett långt lidande. Jag skriver lidande, för grymt segt var det. Inget tempo mellan prisutdelningarna, inga roliga intervjuer eller komiska inslag, om man inte räknar det misslyckade försöket att göra reklam för Svensson-Svensson-filmen, och inte heller några profiler från förr.

Möjligen kan det vara rädslan att fånga en eller annan gammal hjälte som är på lyran, men det som brukar var kul är att se hur de har förändrats genom åren.

Zlatan fick pris och Zlatan fick reklam för sin bok. Zlatan tackade sina lagkompisar och Zlatan tackade sin familj. Det enda roliga var gliringen från Lotta Schelin till just Zlatan, om att han aldrig vunnit Champions League.

Sedan hade någon släpat dit Blatters knähund, Michel Platini, som snackade engelska som taget ur en Rosa Panternfilm.

Jag är den första att försvara reklam i TV, men ikväll var reklampauserna minst två för många, vilket inte gjorde sändningen mindre seg.

Pristagarna var inget att säga om, även om jag saknade Wanderson bland de nominerade bästa allsvenska spelarna.

De priser som gladde mig mest var det till Torbjörn Nilsson som bästa damtränare och hederspriset till Kurre Hamrin.

Dagens fråga: Var har Lisa Dahlqvist fått sitt bollsinne ifrån? Det måste vara från sin mamma, inte från pappa Sven i alla fall, ”tjongbollarnas konung”.

Nej, till nästa år får TV inte slarva bort en i grunden så positiv möjlighet till en kanonkväll. Öka tempot, våga ta in nya spännande programledare, även om Anna Brolin inte gjorde bort sig, bättre artister och lite nya grepp. 

Varför inte dela ut filmkameror till några spelare som får filma sin egen vardag? Vi som älskar fotboll förtjänar mycket bättre!

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Fotbollsgalan, Zlatan, fotboll, TV.

Stenarna tappar cred

För några dagar sedan åkte jag förbi en busshållplats och skymtade som hastigast en bild av Mick Jagger och Stoneslogon på reklamplatsen, ni vet den med tungan. Jag hann däremot inte se vad eller vilka de gjorde reklam för.

Igår när jag slötittade på TV fick jag i ett reklamavbrott svaret, Dressmann. Dressmann! Rolling Stones gör alltså reklam för Dressmann. Helt obegripligt!

För mig har alltid Stenarna symboliserat det rebelliska. Att inte inordna sig i etablissemanget. Att stå på ungdomens sida i revolten mot föräldragenerationen.

När de nu gör reklam för det mest tråkiga och slätstrukna varumärket för vuxna gubbar inom svensk konfektion så känns det som att de sålt sina själar. Det kan väl inte vara för de norska pengarna?

En sak är säker, Uffe skulle aldrig sjunka så lågt!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB

Andra bloggar om musik, rock, Ulf Lundell, kultur, Rolling Stones, funderingar.

Synkad TV-reklam

Känner du igen situationen? Du sitter och tittar på en film på en reklamkanal. Det blir reklampaus. Du lutar dig mot soffbordet och får tag på fjärrkontrollen för lite ”reklamzapp”. Vad hittar du? Jo, nästan samtliga av övriga reklamkanaler sänder även de, reklam!
Detta fenomen har drabbat mig så ofta att jag blir mer och mer övertygad om att reklampauserna är synkade mellan de olika reklamkanalerna. Tanken är förstås att ”om det är reklam på alla kanaler kan tittaren lika gärna stanna där han redan är, och konsumera vår reklam”. Jag har även stött på samma sak när det gäller reklamradio.

Missförstå mig inte nu. Jag är absolut för mångfald och reklam i både radio och TV. Jag blir bara lite nyfiken hur de gör? Finns det ett jobb som tituleras ”reklamkoordinator” eller vad?