Dagens politik – och lite musik

I den socialdemokratiska jakten på efterträdare till parentesen från Oskarshamn, basunerar flertalet riksmedia nu ut Stefan Löfven, ordförande i Metall, som den hetaste kandidaten. Man har till och med hunnit med att intervjua hans stolta mamma som, åtminstone indirekt, har bekräftat sonens kommande utnämning.

Ja, vad tror man om det då? Kan inte påstå att jag har någon djup bild av Löfven. En och annan intervju i samband med avtalsrörelsen, men inte så mycket mer. Jag är i alla fall inte särskilt förvånad. Det känns som ytterligare ett kompromissval som kan accepteras av de många falangerna inom socialdemokratin.

Kanske är det just där man finner grundorsaken till partiets kris. Det som på 50- och 60-talen var partiets styrka, ”från Unga Örnar till Fonus”, det vill säga att partiet tar hand om dig från vaggan till graven, har nu blivit dess förbannelse.
Socialdemokraterna har via dessa organisationer, som alla ska ha med ett ord i laget vid tunga beslut, skapat en koloss som bara kan blidkas med kompromisser.

Risken finns att den verkliga makten i partiet kommer att landa på Sven-Erik Österberg som gruppledare i Riksdagen, eftersom Löfven inte har någon plats där. Det låter onekligen lite krångligt att ha en oppositionsledare utanför parlamentet, men tiden får väl utvisa om det fungerar.

Man kan ju också fråga sig om processen, där VU och partistyrelse utser ny ledare direkt ”andas öppenhet”, som många s-märkta debattörer efterlyst?

Ett annat parti i kris, Kristdemokraterna, ska i helgen avgöra sin infekterade partiledarstrid. Den processen har varit allt annat än dold utan utspelats på debattsidor, bloggar, Facebook och innehållit en hel del fula tricks.

Frågan är om någon av kombattanterna Hägglund och Odell är personen att leda partiet till ett stabilt tioprocentsparti, vilket borde vara möjligt och önskvärt, inte minst för att skapa stabilitet i Alliansen?

Jag har tidigare skrivit att Odell inte är lösningen på partiets problem. För att skapa en bredare väljarbas måste man distansera sig från abortmotståndare och andra fundamentalister som skrämmer de väljare som i och för sig kan anamma partiets familjepolitik.

Därför blir jag lite orolig när Odell, som stöds av många fundamentalister, samtidigt har ungdomsförbundets stöd. Om ungdomarna, som borde vara partiets framtid, stöder den falangen finns risk för att partiet inte kommer överleva valet 2014.

Parallellen med socialdemokratin finns där i och med avsaknaden av alternativ. Man kan tycka vad man vill om saken, men för att lyckas i dagens politiska värld måste man inte bara vara kunnig och påläst, utan måste också ha personlig utstrålning. Vara medial, ”gå igenom TV-rutan”, ha karisma etc.
Man kan knappast anklaga vare sig Löfven, Odell eller Hägglund för att ha just den egenskapen i överflöd.

Till sist är det med sorg jag läser att Stig Vig, sångare och frontfigur i kultbandet Dag Vag, har lämnat oss, endast 63 år gammal. När jag var tonåring var det ofta vi satt och förfestade, och skrålade med, till Dag Vags musik och underfundiga texter. Vem minns inte låtar som ”Dimma”, ”Du får aldrig nog” eller ”Tom”.  R.I.P Stig Vig.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, KD, samhälle, Göran Hägglund, Mats Odell, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, partiledare, Stefan Löfven, Stig Vig, musik, Dag Vag.

Partier i kris

I den senaste SIFO-mätningen kan man bland annat utläsa att både S och KD har uppenbara problem.

Vad Socialdemokraternas beror på vet vi ganska väl, brist på visioner och ledarskap. Jag tror också att många socialdemokrater är väl medvetna om det, men saknar lösningar. Håkan Juholt har, åtminstone ännu, knappast visat sig vara den Messias som kanske några i partiet hoppats på.

Det som oroar mig mer är krisen i KD. Medan Göran Hägglund och Mats Odell far land och rike kring i någon slags intern valkampanj så blöder partiet.

Partisekreteraren säger att partiet kommer hålla fast vid sin politik.

” Vi vet att det här kommer att ta tid, men vi tänker inte ändra inriktning. Vi tycker att barn, ungdomar och familjers villkor är viktiga och kommer fortsätta att fokusera på deras situation även om det tar tid att få igenom i opinionen, säger hon.”

Vilket parti kan inte skriva under på det?

För sin egen överlevnad måste KD hitta även andra profilfrågor, samtidigt som man städar bort de gamla surdegarna kring HBT-frågorna. 

I övriga Europa finns det många framgångsrika kristdemokratiska partier som lyckas attrahera väljarna. Kanske läge för lite benchmarking?

Om inte KD lyckas med sin ”makeover” finns det en uppenbar risk att Sveriges politiska landskap kommer se annorlunda ut efter valet 2014. Det vore synd (!).

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, AB.

Andra bloggar om politik, KD, samhälle, Göran Hägglund, Mats Odell, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Håkan Juholt.

Bloggkollegor i samma ämne: Kjellberg, Antonsson.

Byt politik, inte Hägglund

Nu är det officiellt att Mats Odell kandiderar som partiledare för KD, mot den sittande Göran Hägglund.

Skulle det gör någon skillnad ifall Kristdemokraterna bytte partiledare?

Möjligen för att markera internt att dåliga valresultat får konsekvenser, men knappast i övrigt.

Min uppfattning är att KDs problem inte handlar om Göran Hägglund, han är förmodligen en tillgång, utan om politiken. Att ta över efter legenden Alf Svensson har såklart inte varit lätt, men Hägglund har gjort vad han kunnat med det material han haft att jobba med.

När mitt parti, Moderaterna, genomgått sin breddning, och därigenom en dragning till vänster på den klassiska politisk skalan, skapades ett utrymme på högerkanten som KD kunnat utnyttja om man velat eller förmått.

Istället har man trasslat in sig, och fått fel mediafokus, i framförallt HBT-frågorna. För att KD ska bli ett stabilt, modernt parti måste man en gång för alla städa undan dessa frågor från dagordningen och bejaka alla människors lika värde, oavsett sexuell läggning.

Efter det kan man möjligen fokusera på att fylla platsen till höger om Nya Moderaterna. Dessutom tror jag att namnet, Kristdemokraterna, skrämmer bort en del väljare som i och för sig delar värderingarna kring familj och liknande, men inte ställer upp på kopplingen till religion.

Att Mats Odell, 64 år, skulle vara en frälsare (!) för partiet, tror jag inte en sekund på. Nej satsa på Hägglund, modernisera partiprogrammet och byt namn!

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp, AB, AB.

Andra bloggar om politik, KD, samhälle, Göran Hägglund, Mats Odell, Kristdemokraterna.

Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, Böhlmark, Hagbom.

Fel måltavla, Odell!

Enligt SVTs Aktuellt arbetar regeringen med finansmarknadsminister Mats Odell (KD) i spetsen på ett förslag som ska stoppa de kortavgifter som vissa handlare tar ut vid kortbetalning, oftast om man köper för ett mindre belopp.
Odell tror att handlarna ska acceptera förslaget eftersom de då kan slippa kostnaderna för kontanthanteringen.

Tyvärr bevisar detta att Mats Odell inte har en aning om villkoren för den som driver en liten butik.
Rikta förslaget mot dem som styr avgifterna egentligen, d v s kortföretagen VISA och Mastercard och deras samarbetspartners bankerna.

Kortavgifterna är egentligen en överlevnadsfråga för många småbutiker. Tänk situationen där en kund kommer in och endast köper en kvällstidning för 10 kronor. Handlarens marginal är 20 procent, alltså 2 kronor. Den avgift som handlaren får betala till banken för kortbetalningen är ca 2 kronor. Ni fattar matematiken, eller hur?

För vissa kort, med kredit, tar kortföretag och banker ut procent på köpesumman och eftersom många småbutiker säljer och förmedlar produkter och tjänster med mycket låg marginal, exempelvis tobak, biljetter och telefonkort så kan i vissa fall kortavgiften överstiga förtjänsten. Ni fattar matematiken, eller hur?

Dessutom kommer inte kontantköpen försvinna bara för att hr Odell säger så utan kostnaden för bankbox, uppräkning och insättning på butikens konto kommer att finnas kvar.

Nej, Mats Odell, gör om och gör rätt!

Relaterat: DN, SvD.

Andra bloggar om politik, Mats Odell, regeringen, Kristdemokraterna, bankerna.