Om lobbyister i politiken

En av kvällstidningarna har gjort en undersökning av var avgångna politiska beslutsfattare tar vägen efter den politiska karriären. Föga förvånande har många fortsatt i konsultbranschen, som s k lobbyister. Den mest kända i församlingen är f d statsministern Göran Persson.

Att de är attraktiva för olika organisationer som vill driva sina frågor i en speciell riktning är inget att förvåna sig över. När man är politiskt aktiv lär man sig snart att personliga nätverk är väldigt viktiga för framgång och en framgångsrik politiker har såklart ett brett nätverk.

Som lokalpolitiker blir man också ”utsatt” för lobbyister. I det fallet är det kanske inte gamla statsråd från häftiga PR-byråer, utan snarare andra sammanslutningar och organisationer.

Jag har svårt att se problemet så länge jag är medveten om varför de mailar just till mig eller varför just jag får ett brev eller ett telefonsamtal. Det viktigaste är att förstå att dessa människor företräder olika typer av särintressen, betalda eller inte.

Inget är egentligen nytt under solen. Fackföreningarna har i alla tider, inte minst via kopplingen LO och S, sysslat med det här.

Och visst är det väl bättre att avgångna politiker arbetar än att låter sig bli försörjda av en riksdagspension?

Relaterat: SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, DN.

Andra bloggar om arbete, funderingar, demokrati, samhälle, politik, alliansen, jobb, arbetslinjen, Göran Persson, LO, lobbyister.

Rapport från Mittens Rike 2 – Ut i landet

Efter fyra intensiva dagar i Beijing tog vi inrikesflyget söderut, till en stad som heter Guilin. Man kan få en liten känsla av hur stort Kina är när flygtiden var fyra timmar. Som från Stockholm till Rom…

Guilin är en stad som har 4,5 miljoner invånare och är känd för sin fantastiska natur.  Jag kan inte påstå att jag tyckte själva staden var särskilt trevlig. Trots floden som ringlar genom staden kändes den sliten och trist. Den påminde en del om ställen jag besökt i de gamla Sovjetstaterna.

Första dagen här drabbades jag av resans enda magbesvär. Det gick att hantera med lite ris, cola och vila trots att magen kändes som en torktumlare.

Vi stannade bara två nätter här och besökte Rörflöjtsgrottan, en gigantisk grotta med massor av stalaktiter och stalagmiter. Man har här ordnat med effektfull belysning som skapar en trolsk stämning. Vi besökte även en teodling och fick en lektion i tedrickandets konst. Här snackar vi inte tepåsar i en kopp vatten!

Typisk teplockare...

Från Guilin tog vi sedan en flodbåt på Lifloden. En fantastisk naturupplevelse mellan sockertoppsbergen som var en av resans höjdpunkter. Så småningom landade vi i staden Yangshou, en liten stad med ”bara" en halv miljon invånare, mitt bland sockertopparna.

Den här staden gillade jag verkligen. Trots en hel del turister, inte minst inhemska, så kändes den på något sätt gemytlig. Vi tillbringade dagarna med shopping, en cykeltur och att bara gå runt.

Med båt på Lifloden.

En kväll besökte vi en magisk föreställning med en otroligt häftig ljussättning som mestadels utspelade på vatten, med de majestätiska bergen som bakgrundskuliss. Föreställningen är skapad av samma regissör som gjorde invigningsceremonin till OS i Beijing. På scen deltog ungefär 600 personer!

Här märktes även den förbättrade köpkraften för kineserna. Andra kvällen visade sig vara en helgdag, och staden fullkomligt översvämmades av kinesiska turister som likt lämlar rörde sig på gatorna. Här fick man inte ha anlag för torgskräck, inte.

Nästa etapp gick med buss till en stad vid namn Pingnan. På vägen fick man en bra koll på den kinesiska landsbygden där vattenbuffeln fortfarande är vanlig som dragdjur på risfälten. Här råder det subtropiskt klimat så husen människorna lever i är ofta enkla, men funktionella. Och överallt hus och människor. Jag tror inte vi någon gång åkte genom något vi skulle kalla för naturområde, än mindre vildmark.

I Pingnan fick vi möjlighet att besöka ett kinesiskt barnhem, numera konverterat till ett äldreboende. Där togs vi emot som en officiell delegation av tolkar och lokala pampar. En unik möjlighet som inte många får möjlighet att uppleva. Landet politik för att begränsa befolkningstillväxten har tyvärr gjort att många barn, oftast flickor, överges av sina föräldrar och får tillbringa sin uppväxt på barnhem ifall de inte har turen att bli adopterade från väst. Enligt den lokala bossen har det beteendet minskat med åren. Jag hoppas verkligen att han har rätt.

Överläggning med lokal boss i Pingnan...

Sista etappen i södra Kina gick med buss till Nanning. Nanning är en snabbt växande stad som myndigheterna bestämt ska bli ett slags handelscentrum.

Där stannade vi bara en dag och flanerade bl a i ett område där man i princip bara sålde mobiltelefoner med tillbehör. Fascinerande.

Slutligen några reflektioner från den här delen av resan. 

Hotellen håller i allmän mycket hög standard, även med västerländska mått mätt. På hotellen finns det ofta informations- och varningstexter kring HIV och aids. Jag försökte gräva lite och fick fram så mycket att ”det förekommer och man får behandling i sjukvården”. De multinationella företagen som McDonalds, KFC, Samsung och Apple syns och finns även på de flesta ställena här. Både kul och trist på en gång.

Finns inte bara i Tyresö!

Det är väldigt få som talar engelska, förutom säljarna som behärskar några ord som ”best price for you” och andra standardfraser. En guide är att rekommendera.

Maten är god och billig, men blir gärna lite enahanda och påminner väldigt mycket om den svenska klassikern ”tre små rätter”, även om det oftast är fler än tre. 

Är man vinälskare har man kommit fel. Alla viner heter ”Great Wall” och det som skiljer de olika flaskorna är surhetsgraden. Enligt mitt ressällskap är dock den lokala ölen både god och prisvärd.

Nästa inlägg kommer att handla om världsstaden Hongkong. Det vill du inte missa!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om semester, Kina, ekonomi, jordbruk, diktatur, kommunism , turism, trafik.

Stolt men långt ifrån klar

Under dagens Kommunfullmäktige i Tyresö behandlades bland annat kommunens årsredovisning för 2012.

I vanlig ordning har informationsenheten gjort ett bra arbete och skapat en tydlig och snygg skrift, som finns att läsa i sin helhet i både tryckt och elektronisk form.

Jag valde den här gången, tillsammans med några av mina kollegor, att inte gå upp i talarstolen och slå mig för bröstet över kultur- och fritidsnämndens resultat. Om jag hade gjort det hade jag sagt ungefär så här:

Självklart är jag stolt över den fantastiska personalen som skapar så mycket bra verksamhet, främst för Tyresös barn och ungdom.

Självklart är jag glad att vi klarade de mål vi satt upp. Exempelvis har kön till Kulturskolan kortats till max sex månader för förstahandsvalet. Kanonbra!

Självklart tycker jag det är bra när fördelningen mellan flickors och pojkars aktivitetsgrad är så jämn som 45/55. Det är långt ifrån alla kommuner som har.

Självklart är jag glad över att vi återigen klarat budgeten utan att skära i verksamheten.

Men allt det där är historia och jag föredrog att se framåt och fortsätta förädla verksamheten, istället för att tala om saker jag inte kan påverka längre.

Relaterat: SvD, SvD, DN.

Andra bloggar om kultur, politik, Tyresö, fritid, debatt.

Rapport från Mittens Rike 1 - Beijing

Som den trogne bloggläsaren märkt har jag varit off-line några veckor. Det beror på att jag tillbringat några semesterveckor i Kina. Tillsammans med en grupp människor har jag rest runt i det väldiga landet och dessutom besökt Hong Kong. Jag ska i några blogginlägg försöka mig på en liten reseberättelse kryddat med egna iakttagelser och reflektioner. Håll till godo!

Fortfarande med känningar av en envis influensa anländer jag till den väldiga staden Beijing. För en som är uppväxt i ”Peking” (Norrköping), borde det väl inte vara någon större skillnad? Jo det var det.

Ständiga köer

Det första som möter en är bilar. Massor av bilar. Mitt ressällskap, som varit här förr, berättar att för tio år sedan var det fullt med cyklar i trafiken. Nu verkar det som att varje cykel är utbytt mot en bil. Detta genomsyrar hela vistelsen. Köer i trafiken alla tider på dygnet. Med tilltagande trafikinfarkt och utsläpp, många Beijingbor bär munskydd, har myndigheterna ett bekymmer att ta tag i.

I övrigt upplevde jag staden som vilken internationell storstad som helst med breda boulevarder och höga hus.

Självklart besökte vi de storslagna platserna med Himmelska Fridens Torg och Förbjudna staden i spetsen. Här riktigt känner man historiens vingslag. Ordförande Mao ligger för allmän beskådan i ett mausoleum med en konstant hundrameterskö till entrén.

Vi fick även tillfälle att besöka de ”kåkstäder” som finns insprängda i staden, hutonger, där vi åt en lunch hemma hos en familj. Många av dessa hus revs i samband med OS, men en hel del finns ändå kvar och utgör en spännande del av Beijing.

Man måste kunna äta med pinnar!

Gillar man att shoppa och pruta är Beijing, och Kina, ”the place to be”. Vi besökte bl a ett ställe som kallas ”Pearlmarket” där man saluför kläder, smycken, leksaker och elektronik i ett stort komplex. Utgångspunkten är att 90 procent av utgångspriset ska prutas bort…

Vad jag kunde se är Beijing ingen fattig stad. Många nya bilar och många butiker med ”riktiga” märkesvaror att konsumera för nyrika kineser.

Jag försökte såklart prata politik med de få engelsktalande jag träffade på, men det var inte så lätt. Vår guide, ”James” uttryckte det diplomatiskt som att ”vi kineser bryr inte oss om politik så länge den ekonomiska tillväxten är god”. Ett känsligt ämne, uppenbarligen, i en diktatur.

En dag tog vi vår buss och besökte ett av jordens största byggnadsverk, Kinesiska Muren. Den är nästan 900 mil lång och byggdes ursprungligen för att skydda mot de vilda erövrarna från norr. Det misslyckades man med, men resultatet är minst sagt imponerande och något man bara ska besöka.

Som slutkläm i detta första inlägg om Kina kan jag konstatera att det bara finns en svensk man känner till. Nej, det är inte Bergman, Borg eller Zlatan utan J-O Waldner. Vår svenska pingislegendar är fortfarande kejsare av Kina.

Inte lika känd som J-O. Ännu...

Nästa inlägg kommer att handla om en spännande resa på landsbygden i södra Kina. Missa inte det!

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om semester, Kina, ekonomi, Beijing, diktatur, kommunism , turism, trafik.