Federleygate blottar ett demokratiproblem

I ljuset av centerpartisten Fredrick Federleys avgång p g a hans dåliga omdöme att vara tillsammans med en dömd pedofil, även sedan han fått reda på brottets art, dyker det nu upp flera ”affärer”. Senast idag från samma parti med samma sorgliga tema.

Det är inte första gången ett politiskt parti skakas av att deras förtroendevalda begår brott, eller visar extremt dåligt omdöme. Det drabbar alla partier med varierande frekvens. 

Uppenbart är det dock att det är de mindre partierna som oftast är hemvisten för dessa individer. Min teori är att det beror på att de just små. 

 I ett litet parti går det mycket snabbare att få inflytande och därmed bli vald till olika förtroendeposter. Detta blir ännu tydligare i lokal- och regionpolitiken. 

 Ena dagen är man nyfiken ny medlem på ett möte, nästa dag sitter man i en nämnd eller styrelse. 

Detta i sin tur blottar ett demokratiskt problem. Antalet medlemmar i de politiska partierna minskar stadigt. Allt färre medborgare vill lägga en stor del av sin fritid på att inneha ett politiskt uppdrag. Konsekvensen blir att rekryteringsbasen för politiska uppdrag, särskilt lokalt i kommunerna, minskar för varje mandatperiod som går. 

Med andra ord, allt färre människor ska dela på ett ökande antal politiska förtroendeuppdrag. En ekvation som på sikt inte går ihop.

 Än så länge är det min uppfattning att de största, och etablerade partierna, d v s Socialdemokraterna och Moderaterna, har storleken och processerna för att sålla bort de som ansluter med en egen agenda eller tvivelaktigt omdöme. I de små, och nya (SD) finns inte denna ”krockkudde”.  

Vad är då lösningen på problemet? 

Det finns två vägar att gå. Antingen minskar vi antalet politiska uppdrag, vilket ökar konkurrensen, eller så gör vi om beslutsprocesserna radikalt. Båda dessa alternativ kräver lagändringar, men kortsiktigt tror jag på att minska antalet uppdrag. 

Risken är såklart att partierna i större utsträckning kommer att representeras av heltidspolitiker, även lokalt. Men hellre det än att riskera att politiken befolkas av människor med tvivelaktig agenda eller uselt omdöme. 

 Ett tredje, och inte helt fel ur mina ögon, alternativ vore ju naturligtvis att höja gränsen till typ 5 % av rösterna för att komma in i Kommunfullmäktige…

Vem är skyldig vad?

I den här videobloggen berättar jag vad jag anser om begreppet integrationsskuld.

Vem eller vilka är skyldiga eller har en skuld?

Positiva coronaeffekter - trots allt

I dessa dagar ligger det en våt filt över Sverige. Som om domedagen eller Armageddon stod för dörren. Riktigt så illa är det inte, även vi ännu är långt ifrån ett läge där vi kan överblicka alla mänskliga och ekonomiska konsekvenser av covid-19.

Trots eländet finns det faktiskt en del positiva effekter av eländet. Det finns alltid bra saker att lära ur en kris. Historien är full av exempel hur länder och företag rest sig efter en kris och lyft sig till nya höjder. Tänk bara på det japanska undret efter andra världskriget. Från ett totalt sönderbombat land, till en av världens ledande industrinationer.

Den första positiva effekten jag kan konstatera är att vår krismedvetenhet kring riktigt allvarliga kriser, kommer ha ökat rejält när detta är över. För ett land som inte varit i krig på flera hundra år, kanske denna käftsmäll var något vi behövde. Ett exempel på vad vi borde ha lärt oss nu, är att ha beredskapslager med skyddsutrustning. Jämför bara med Finland, som har en mycket färskare erfarenhet av krig än oss.

Den andra effekten, eller snarare observationen, är att en kris visar på vilken oerhörd medmänsklighet och hjälpsamhet som finns djupt inne hos många svenskar. Vi är kanske i normalläget världsbäst på volontärverksamhet, men när det brinner, så stiger svenskarna fram. Det finns oändliga exempel på hur man erbjuder sig att hjälpa sina åldrande grannar med en det ena, en det andra. Sådant värmer i hjärtat att se.

En tredje effekt, är att när detta är över kommer vi, mycket snabbare än annars, ha lärt oss hur man genomför digitala möten. Den utvecklingen har varit på gång ett tag, men krisen gör att utvecklingen tvingas accelerera med raketfart. Bra för effektiviteten och bra för miljön.

En fjärde lärdom, är en som tyvärr tvingats fram på ett tragiskt sätt. Nämligen vikten av att lära sig hyfsad svenska om man bor i Sverige. Det är naturligtvis sorgligt att en oproportionerligt stor del av de som avlidit är människor med invandrarbakgrund, som enligt vissa inte förstått allvaret i situationen. Men, hur sorgligt och beklagligt detta är, så borde det också vara en väckarklocka till de som inte vill sätta hårdare krav på de människor som bor här, att lära sig språket. Det kan knappast vara våra myndigheters första prioritet att informera människor som bott här i åratal på deras hemspråk.

Som synes finns det, trots allt, positiva saker att det med sig ur detta elände. Förutom mina fyra exempel kan nämnas nya, roliga ord. Mitt favoritord är ”karantänfylla”…

Dessutom har i alla fall jag, aldrig haft så rena händer som nu. Alltid något.