Vad får kulturen kosta?

Jag hade i veckan möjlighet att vara med på SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) årliga kulturkonferens. Temat i år var: ”Vi pratar om pengar”. Ett mycket intressant ämne, och ett tungt skäl till varför jag deltog. Här kommer några reflektioner.

Visste du att det finns en statlig myndighet som heter ”Myndighetenför kulturanalys”? Nu vet du.

Myndighetens uppgift är att ” …med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet.”

På deras hemsida kan man bland annat läsa att samhällets utgifter för kultur 2011 var 63 miljarder. Detta motsvarar nästan två procent av BNP. 60 procent av detta betalades av hushållen, 39 procent av det offentliga och en (1) procent kom från näringslivet i form av sponsring.

På ett annat seminarium fick jag reda på att av den totala ”sponsorkakan” så får kulturen 13 procent, jämfört med idrottens 73. En avsevärd skillnad alltså.

Kommer det då bli mer ekonomiskt utrymme för kultur i framtiden? Nja, det känns tveksamt. Även om alla vet att människan både behöver och mår bra av kultur, så är det, bortsett från biblioteken, ingen lagstyrd verksamhet, såsom skola och äldreomsorg och är därför, tyvärr, enklare att prioritera bort i tuffa ekonomiska tider.

I Tyresö satsar vi den största delen av kulturbudgeten på kulturskolan för barn och unga, där vi med skattemedel finansierar 70 procent av den faktiska kostnaden.

När det gäller jämförelsen mellan kultur och idrott tillhör jag dem som anser att vuxna, friska människor ska betala merparten av sitt idrottande och motionerande ur egen ficka.  

För kulturens del är jag inte lika kategorisk. Jag tror att det kan finnas skäl att med bidrag stimulera grupper och föreningar som skapar publika kulturevenemang även för vuxna medborgare. Däremot kan man naturligtvis alltid diskutera på vilken nivå dessa ska ligga.

Att finansiera kulturarbetares eget introverta utövande är jag mer tveksam till. I det fallet tycker jag absolut man kan dra parallellen till vuxenidrott.

En sak stod i alla fall klar efter konferensen. Det finns potential för ökad kultursponsring. Kulturutövare av olika slag måste dock bara våga sälja sig själva och sin konst. Det handlar om paketering och marknadsföring.

Jag är helt övertygad att många fler företag är villiga att satsa pengar om de bara bättre förstod vad de köpte. Viktigt i det sammanhanget är också tydlighet i lagen så att det tydligt framgår att avdragsrätten även gäller just kultur. Kort sagt, kulturen måste bli bättre på att tala om vilket mervärde den levererar.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, SR.

Andra bloggar om kulturpolitik, samhälle, kultur, , ekonomi, idrott, Tyresö, SKL, bidrag, sponsring, funderingar.

Mer balans i journalistiken, tack

Ett, för mig, nytt begrepp har dykt upp i debatten den senaste tiden, ”offerjournalistik”. Det betyder, enkelt uttryckt, att media, ofta okritiskt skildrar någon som råkat illa ut och skyller allt på samhället.

Det kan röra sig om arbetslösa, sjuka eller andra som på något sätt upplever sig ”drabbade av samhällets orättvisa”.

Sannerligen på tiden att denna obalans tas upp på ett seriöst sätt. Självklart ska journalister granska politiker och andra makthavare. Självklart ska missförhållanden uppmärksammas. Men denna typ av artiklar och TV-program har slagit i taket för länge sedan.

Jag tror faktiskt att läsare och tittare också vill få berättelser om där samhället faktiskt hjälpt och stöttat en enskild, vilket ju är normalfallet. När såg vi senast rubriker som:

Jag fick jobbet, tack vare Fas 3

Lottas mormor stormtrivs på äldreboendet i Tyresö

Akutvården i Katrineholm är strålande

Per-Åke hyllar sin kommunpolitiker: Hon är bäst!

Det förekommer naturligtvis, men en bättre balans är önskvärd, tycker jag.

För det kan väl aldrig vara så, att det faktum att en överväldigad majoritet av journalisterna som har politiska vänstersympatier, låter detta styra när de granskar sitt samhälle?

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT.

Andra bloggar om politik, samhälle, journalister, media, tidningar, funderingar, TV, Tyresö.

Staten ska inte äga banker

Svenska staten säljer nu de sista sju procenten av sitt ägande i Nordea. Det är bra, staten ska inte äga banker.

På regeringens hemsida kan man läsa följande:

”Regeringen anser att staten i princip inte ska äga bolag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens - om bolaget inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på något annat sätt. Regeringens ambition är därför att minska det statliga ägandet. Att löpande utvärdera bolagen och pröva skälen till ett fortsatt statligt ägande är vidare en naturlig del i att vara en värdeskapande och aktiv ägare. Försäljningsintäkterna ska användas för att amortera på statsskulden.”

Enligt finansmarknadsminister Norman står SAS på tur, där finns det klartecken från riksdagen att sälja av.

Men resten av bolagen då? Borde inte även Vattenfall avyttras också? Det man möjligen kan hänga upp sig på i fallet Vattenfall, och för den delen även SBAB, är formuleringen ”fungerande konkurrens”. 

Bolag med statligt ägande enligt regeringens hemsida.

Energibranschen i Sverige domineras totalt av tre jättar och att byta energibolag ger bara marginella effekter, eftersom dessa tre äger näten och anläggningarna, och den för den delen av sitt abonnemang kan man inte byta leverantör. Finansbranschen tycker jag dock fungerar, även om vi konsumenter kunde bli mycket bättre på att byta bank om vi inte är nöjda.

Men att äga ett gruvbolag finns det ingen som helst poäng att göra. Det känns helt fel att staten ska vara med och konkurrera på en fri marknad, även om LKAB oftast tjänar fina pengar till staten.

Det ägande jag kan tänka mig ska kvarstå hos staten är bolag som står för kritisk infrastruktur.

Fick man börja om från början, så skulle jag kunna tänka mig att staten ägde det fasta fibernätet, elnätet, riksvägnätet och järnvägsnätet. Sedan fick entreprenörer lägga anbud på att leverera tjänster på och i denna infrastruktur. Då skulle man kunna skapa en neutral och verklig konkurrens även inom dessa områden.

Men i övrigt, sälj av så mycket det går. Staten ska styra, inte äga.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om företagande, funderingar, ägande, samhälle, staten, ekonomi, skatter, konkurrens, privatisering, Vattenfall, LKAB, SAS, Nordea.