Kvinnoförtryck på olika nivåer

UPPDATERING
Jag har efter detta inlägg skrevs, fått information om att "nyheten" som inspirerade mig, är gammal och dessutom inte bekräftad. Jag beklagar detta, men låter texten vara kvar eftersom kvinnoförtrycket i Saudiarabien och liknande regimer trots detta är horribelt och värt att fördöma och debattera.

I Saudiarabien har man, enligt flera medier, infört en ny lag som tvingar kvinnor som har ”frestande ögon” att täcka även dessa. Det finns uppenbarligen en statlig kommitté som heter: ”Kommittén för främjande av dygd och förhindrande av last”, som står bakom lagen.

Man tar sig för pannan! Vilket århundrade lever vi i egentligen?

Bortsett från rent praktiska frågor som vem som ska avgöra vilka ögon som är ”frestande”, så känns det som att man, om möjligt, försöker vrida klockan tillbaka ytterligare. Kanske svårt i ett land där kvinnor inte får köra bil, men ändå.

 Ännu mer dubbelmoral blir det när man vet att många makthavare från bl a Saudiarabien, regelbundet besöker ställen som Dubai för att ”förlusta sig”. Då är det garanterat inte bara ögon som är ”frestande” hos de kvinnor man besöker bakom lyckta dörrar.

Tyvärr är detta ett mönster vi ser från många länder där manliga uttolkare av religion, oavsett om de är mullor, imamer eller präster, använder sitt självpåtagna tolkningsföreträde till att på olika sätt förtrycka kvinnor. I Sverige dröjde det till 1960 innan vi fick de första kvinnliga prästerna och än idag finns det manliga sådana som inte erkänner kvinnors rätt att tolka Bibeln.

Den stora skillnaden mellan Sverige och de länder med religionsförtryck är att vi är ett uttalat sekulariserat land, där man fritt kan utöva sin religion, men att religionen inte ska, eller får, påverka lagstiftning och samhällsutvecklingen. Det är bra och, som jag ser det, ett oerhört viktigt fundament att slå vakt om i det svenska samhället.

Varför agerar då inte västvärlden med detta förtryck av kvinnor.  ja, i Saudiarabiens fall handlar det om ett ord, olja. Det skulle vara klädsamt om exempelvis president Obama, vågade uttala sig om en sådan här fråga.

I Sverige har vi kommit väldigt långt i jämförelse, även om vi har en bit kvar, vilket till exempel visade sig på årets upplaga av Fotbollsgalan.

Relaterat: DN, DN, DN.

Andra bloggar om förtryck, kvinnor, politik, Saudiarabien , fotboll, jämställdhet , Sverige, religion, mänskliga rättigheter, demokrati, debatt, diktatur, samhälle, präster.

Boktips – Egenmäktigt förfarande

I dagarna kommer uppföljaren, ”Utan personligt ansvar”, i Lena Anderssons berättelse om Ester Nilsson och hennes kärleksliv.

Innan du läser den tycker jag du ska läsa den första boken, ”Egenmäktigt förfarande”. Den kom 2013 och har belönats med Augustpriset och Svenska Dagbladets litteraturpris.

Boken handlar om poeten Ester Nilsson. En dag träffar hon den bombastiske konstnären Hugo Rask och en speciell och ojämlik kärlekshistoria startar. Man kan lugnt påstå att Ester blir mer förälskad i Hugo än tvärtom.

Hon blir i det närmaste besatt av honom, medan han behandlar henne som en av sina groupies. Ester slits mellan hopp och förtvivlan och vi får följa hennes tankegångar när hon försöker förstå sig själv och sina reaktioner.

Boken är fantastiskt skriven och har ett flyt som gör att det är svårt att lägga den ifrån sig. Man vill säga till Ester att: ”Dumpa honom! Han är inte intresserad på riktigt och det kommer aldrig att bli någon varaktig relation”. Men hon vill liksom inte lyssna utan fortsätter försöka komma nära Hugo.

En liten extra twist är att det i kulturkretsar har spekulerats i vem som stått modell för Hugo Rask. Roy Andersson, regissören, har själv gått ut och hävdat att det är han, medan Lena Andersson hävdar att Hugo är en fiktiv person.

Det får vara som det vill med den saken, men boken, den ska du absolut läsa. Helst innan uppföljaren.

Vad andra har tyckt, kan du läsa här och här.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Lena Andersson, litteratur , Augustpriset, relationer, Roy Andersson, Egenmäktigt förfarande.

Använd landskampen till att ifrågasätta

Sveriges herrlandslag i fotboll ska nästa år möta Iran i en träningsmatch. Ett Iran där en kvinna som försökte besöka en match i volleyboll nyligen dömdes till fängelse för sitt tilltag. En hög polischef uttalade att det ”inte är i allmänhetens intresse att män och kvinnor går på sportevenemang tillsammans”.

Svenska Fotbollförbundet, SvFF, motiverar matchen med att det bor många iranier i Sverige och att

de också krävt att de svenska och iranska flicklandslagen ska mötas i en landskamp under 2016. Kanske det, men de flesta iranier som bor i Sverige har flytt från den religiösa diktaturen och frågan är om de vill se ett lag som är sanktionerat av mullorna?

Dessutom, vilka garantier finns för att det iranska flicklandslaget verkligen kommer? Det skulle inte förvåna mig om det kommer ett återbud, självklart efter det att herrmatchen spelats. Istället borde ju naturligtvis flickmatchen spelats som förmatch till herrarnas.

Man kan alltid diskutera vilket sätt som är bäst för att försöka påverka de som i religionens namn förtrycker kvinnor, HBTQ-personer eller andra grupper. Bojkott eller dialog? 

Jag är nog för en blandning. Skulle Sverige bli lottade mot en sådan nation i ett slutspel är dialog det bästa, men jag ifrågasätter starkt varför vi frivilligt ska ställa upp på en match mot Iran?

Nu blir det uppenbarligen match och jag hoppas att SvFF inte fegar ur, utan tar tillfället i akt att markera vår ståndpunkt. Här kommer några förslag:

• Kvinnliga domare
• Fri entré för kvinnor och flickor
• Se till att de knattar som brukar gå in på arenan tillsammans med spelarna, består av både tjejer och killar

Idrott och politik hör som bekant ihop som ler och långhalm. Tro ingenting annat.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om sport, idrott, politik, Iran, fotboll, media , Sverige, religion, HBTQ, demokrati, debatt, diktatur, SvFF.