Inte privat eller offentligt som avgör vårdkvalitet

Ett av mina absolut första blogginlägg handlade om ett trasigt knä och den fantastiska vård jag fick vid operation på S:t Görans sjukhus. Det var 2008.

I somras kände jag efter ett joggingpass att det var dags för det andra knät. Det svullnade upp och smärtade så fort jag försökte belasta mer än med vanlig promenad.

Nu började min resa för att få till en operation även av vänster knä. Regelverket säger att man ska börja hos sin husläkare. Jag har sedan länge valt Tyresöhälsan som min lokala vårdcentral. Den startade som en företagshälsovård, utvecklades till ett privat alternativ av en av grundarna och jag har alltid varit mycket nöjd med den vård jag fått där.

Sedan några år är företaget sålt till Aleris och jag måste tillstå att servicen har blivit mycket sämre. Det har tagit en evinnerlig tid att få till röntgentider. Ansvarig läkare har visat noll engagemang i min skada och det har inte känts som han överhuvudtaget brytt sig.

Dessutom missade man att bifoga röntgenresultat, när jag till sist mer eller mindre tvingade mig till en remiss till Capio S:t Görans ortoped. Tyresöhälsan har fördröjt mitt ärende i minst fyra månader på grund av bristen på engagemang. Kort sagt, uruselt.

När jag väl kom till S:t Göran så fick jag ett mycket bra mottagande, en engagerad läkare och tydliga besked: Vi kan inte garantera att ditt knä blir helt bra, men självklart ska vi försöka med en operation. De förstod mina behov till fullo.

Efter tre veckor hade jag en tid för operation. I min förvåning och glädje över att det gått så snabbt, missade jag att bekräfta tiden. Då ringer de upp, och frågar hur jag vill ha det istället för att bara strunta i mig, vilket de kunde ha gjort.

Nu är jag nyopererad och mitt intryck av S:t Göran är lika positivt som förra gången.

Båda vårdinrättningarna i min lilla betraktelse är drivna i privat regi, men mina upplevelser är som dag och natt.

Jag hävdar alltså att vår välfärd inte hänger på om driftformen är privat eller offentlig. Det handlar som i alla andra fall om att skapa engagemang och tydlighet hos medarbetarna, att ha effektiva processer och att förstå för vem man är till. Om man sedan kan skapa vinster till de som investerat har ingen betydelse. Det handlar om leveransen, ingenting annat.

Det vi måste bli bättre på, är att utveckla kvalitetskraven i upphandlingarna och mätmetoderna för att följa upp. Att även hitta bra sätt att dela med sig av sina erfarenheter, benchmarking, är något som också kan utvecklas rejält.  

Jag är övertygad om att privata alternativ och valfrihet gynnar även de offentligt utförda välfärdstjänsterna, både på lång och kort sikt.

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om service, funderingar, sjukvård, samhälle, Tyresö, välfärd, skatter, vård, privatisering.

Nyopererad eller rapport från svensk sjukvård

Igår opererades mitt knä som spökat och omöjliggjort löpträning i snart ett år. Operationen gjordes med artroskopi och jag var vaken hela tiden. Från inskrivning via dusch, lokalbedövning, preparation, operation, bandagering, möte med opererande läkare, kaffe och macka, nytt bandage, utskrivning till hämtning av smärtstillande på sjukhusets apotek tog allt tre timmar. Ja, ni läste rätt, TRE TIMMAR! Ingreppet gjordes på Capio S:t Göran, Sveriges enda privatägda sjukhus. Passade på att tala med personalen om hur de upplever att arbeta på ett privatägt sjukhus. Flera hade varit med på hela resan, från vanligt sjukhus via landstingsägt bolag till privatägt och hade i stort sett bara positiva erfarenheter. Några reflektioner utifrån dessa samtal och egna intryck:

- Personalen upplever sig själva som effektiva och snabba.
- Man känner att beslutsvägarna är kortare.
- Jag kände verkligen att personalen var till för mig = service.
- Ingenting verkar omöjligt.
- Man jobbar systematiskt med att utveckla sina processer.
- Man har ett poänglönesystem där man kan påverka lön och ledighet.

Ett exempel på serviceviljan: Jag var tvungen att ta bilen p g a busstrejken och automaten sväljer bara betalning för tre timmar i taget. När jag berättade för damen i receptionen om min oro för P-böter så säger hon bara att i så fall ska jag komma upp med lappen till henne så fixar hon den! Hon erbjöd sig t o m att komma ner till parkeringen och hämta boten så jag skulle slippa gå med mitt knä! Nu fick jag inga böter, men i alla fall!
Jag förstår inte riktigt varför vissa är så rädda för privatiserad sjukvård. Det måste gå att överföra känslan och delaktigheten från S:t Göran även till vårdtunga områden i Stockholm. Har man bara rätta styr- och utvärderingsmodellerna från den politiska majoriteten så borde det gå alldeles lysande.
Alltså, ett stort TACK till teamet på Dagoperation avd 49 för mycket bra service och för att ni orkade lyssna och svara. Jag har numera har en ny favoritfilm efter Luc Bessons ”Det stora blå”, den heter ”Inside my right knee”, otroligt fascinerande. Att jag dessutom fick veta att jag har Europas finaste broskytor gör ju inte intrycken sämre.