Under de senaste veckorna har den s k välfärdsutredningen
debatterats flitigt. I den har utredaren, Ilmar Reepalu, föreslagit ett
”vinsttak” för företag verksamma i ”välfärden”.
Motivet till utredningen, som i mångt och mycket är en eftergift från regeringen till Vänsterpartiet, är pratet om ”övervinster”.
Här måste man ge vänsterpartierna ett erkännande. Jag har i
debatten inte hört några åsikter om själva språkbruket, utan de flesta verkar
acceptera de ord som är satta av vänstern.
![]() |
Vinsttak? |
Ta till exempel övervinst. Logisk sett borde det då finnas
ett motsatsord. Talar vi då om undervinst eller möjligen överförlust? Jag har
aldrig hört någon företagsledare jublande berätta att ”i år gjorde vi
övervinst” eller sorgset tala om ”den dåliga försäljningen ledde tyvärr till
undervinst".
Apropå välfärden. Vem har definierat det ordet till att bara
omfatta sjukvård, skola och omsorg?
För mig är välfärd så mycket mer. Att
infrastrukturen fungerar, att vårt samhälle är tryggt att vistas i, att distribution
av mat och dryck fungerar, tandvård…
Eller är det kanske nästa steg i
vänsterstrategin, att även ICA och bevakningsbolagen ska förbjudas göra vinst?
COOP blir förmodligen undantaget…
Och så har vi ordet vinsttak. Smaka på det. Om det ordet
fanns på riktigt så borde det väl finnas ett vinstgolv också? D v s den minsta
vinst som ett företag kan uppnå innan staten går in och stöttar…
Eller möjligen ett förlustgolv? Kanske borde det införas som
den maximala förlust som en offentligt driven verksamhet fick ha innan den
läggs ner?
Har då borgerligheten inga liknande begrepp? Jodå, två
exempel som alliansregeringen 2006 lyckades mynta är jobbskatteavdrag och
utanförskap. Två begrepp som lever och frodas i debatten sedan dess.
Ja ni hör ju själva, det gäller att tänka efter innan man accepterar
ett begrepp och aningslöst börjar använda det.