Modet att regera

I tider av högkonjunktur och tillväxt är det alltid lätt att regera. Ladorna fylls bokstavligt på av skatteintäkter och om man generaliserar lite så behöver man inte göra särskilt mycket för att stimulera. Det går på rutin, som i ett snabbmatskök till exempel.
I lågkonjunktur, däremot, krävs helt andra kockar med känsligare smaklökar. Det är naturligtvis frestande att vika ner sig och pytsa ut krispaket, bankakuter och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i ett gatukök en fredagsnatt. Då kan ju i alla fall ingen säga: ”Varför gör ni inget?”.
Oppositionen passar självklart på att utlova allt guld och alla gröna skogar som de skulle gett till folket om de satt i regeringsställning.

Hur många gånger efter tidigare lågkonjunkturer eller kriser har man de facto utvärderat effekterna av alla ”paket” och ”program”? Inte så många antagligen vilket är helt förståeligt, när uppgången har inletts vill man ju bara titta framåt och inte bakåt.

Att avvakta, att ha is i magen, att se vilka effekter de redan beslutade åtgärderna får, kräver mod och viss riskvilja. Samtidigt visar man faktiskt regeringsduglighet genom att tänka först och agera sedan.
Det finns en myt, sann eller osann, om Marcus Wallenberg d.ä. Den säger att innan han anställde en ny nyckelperson så bjöd han vederbörande på middag på Operakällaren. Om då den tilltänkte kryddade maten innan han smakade så fick han inte jobbet.
Sensmoralen är alltså tänk först, handla sedan.

Relaterat AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om politik, ekonomi.