Orientering - den ultimata sporten

Ägnade en liten stund idag åt att titta på sändningen från orienterings-EM. Tyvärr är ju inte orientering den typen av sport som lämpar sig särskilt bra för TV. Det blir en del dödtid och knappast några repriser i slowmotion från sju olika vinklar.

Ändå hade man försökt på ett förtjänstfullt sätt. Förutom kameror på strategiska ställen, så var alla löpare försedda med GPS-sändare som plottades in på en karta. Där kunde man med teknikens hjälp se alla små misstag eller smarta vägval.

Dessutom fanns Anders Gärderud med som expertkommentator. Det är kanske inte så många som vet, men vår OS-guldmedaljör var även en mycket duktig orienterare då det begav sig. I svensk toppklass även i den sporten.

Det slog mig att orientering måste vara den ultimata sporten. Man kommer inte långt genom att bara vara en duktig löpare. Nej, man måste i högsta fart över stock och sten, samtidigt fatta massor av strategiska beslut om vägval och taktik. Man måste kunna anpassa farten, lite långsammare i svårorienterad terräng, snabbare när det är lätt.

Som junior försökte jag mig på sporten och var med på ett antal Tiomila och Femdagars. Jättekul, jättesvårt och jättetufft.

Att man dessutom är utomhus i ur och skur och lär sig ta vara på vår natur, s a s på köpet bidrar även det till min slutsats.

Tyvärr gör sig inte sporten i TV och drar i princip ingen publik, eftersom nästan alla som hittar till tävlingsplatserna springer själva. Det i sin tur gör att ingen av utövarna blir rik på pengar, men garanterat på upplevelser och mycket bra träning. Alltså: Orientera mera!

Dessutom är sporten garanterat huliganfri! Bara det en stor plusfaktor, eller hur?

Relaterat: DN, SvD, Exp, AB.

Andra bloggar om idrott, sport, orientering, huliganer.