Inlägg
Tänk, jag trodde vi kommit längre… I amerikanska basketligan
NBA, har färgade spelare dominerat i många år. USA:s hyllade ”dreamteam” brukar
bestå av 95 % färgade spelare.
Tyvärr vågar dessa personer inte stå för sina handlingar och uttalanden,
utan gömmer sig i publikhav eller bakom låsta dörrar. Smygrasister alltså.
En möjlig förklaring skulle kunna vara ren avundsjuka mot
dessa spelare från vita grabbar, och gubbar. Avundsjuka för att de själva inte
nått så långt inom sporten. För fattiga, färgade grabbar i USA är idrotten en
av få vägar att ta sig ur sin torftiga miljö.
Sådan uppväxt ger så klart helt andra incitament att träna hårt för
ett collegestipendium, än för en vit medelklassgosse. Samma parallell kan dras
till löpare från Kenya och Etiopien. Idrotten blir en väg ut ur fattigdomen.
En anledning, förutom doping, till gamla östblockets
idrottsliga framgångar var att framgång i idrott gav förmåner i samhället,
möjlighet att få besöka väst och få ett bättre liv. En nog så stark motivator.
Avundsjuka skulle alltså kunna vara en förklaring. En annan
är såklart okunskap och rädsla. Den råder vi bara bot på genom att tala om
problemen, genom att aldrig sluta diskutera frågan med våra barn och bejaka
mångfald.
En annan metod som, paradoxalt nog, kanske skulle ge vita atleter större framgångar, är systematiskt arbete mot fattigdom och utanförskap. Då försvinner i alla fall den motivatorn för fattiga färgade grabbar från ghetton och kåkstäder. Skulle Zlatan varit så bra utan sin revanschlusta?
Andra bloggar om fotboll, idrott, sport, huliganer, hat, rasism, basket, USA, intolerans , samhälle, supportrar, zlatan, funderingar.
