söndag 30 november 2014

Jeopardy med Löfven

Nu har det gått ungefär två och en halv månad sedan Sverige i valet bestämde att vi skulle få en ny regering. Jag är ju knappast neutral, men inte ens notarius publicus skulle kunna sälja att regeringen fått en bra start.
De svar som Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade före valet, har i många stycken omvandlats till frågor, ett riktigt regeringsjeopardy med andra ord.

Jag har roat mig med att sätta ihop några svar i ämnet ”2,5 månader med ny regering”, för att sammanfatta den tiden. Prova gärna själv. Men, som Magnus Härenstam alltid sa, kom ihåg att det är jag som ger svaren och du som ställer frågorna.

100 poäng

Kringfartsled som var påbörjad, men som regeringen av partitaktiska skäl pausat. Pausen kostar skattebetalarna 4 miljoner per dag.

200 poäng

Miljöminister som tankar sin båt med ”fuldiesel” och målar den med förbjuden och miljöfarlig färg.

300 poäng

Parti som förvisso inte sitter i regeringsställning, men som ändå med sitt inflytande och fanatiska hat mot ”vinster i välfärden” lägger en våt filt över regeringens politik.

400 poäng

Flygplats i Stockholm som delar av regeringen vill lägga ner, utan att bry sig om de konsekvenser som drabbar stora delar av landet, inte minst Norrland.

500 poäng

Statsminister som efter dessa två och en halv månader mer förknippas med ord som ”ingångsvärde” än regeringsduglighet.

Ok, hur många poäng fick du ihop? Du hittar lite hjälp bland ämneslänkarna nedan.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

tisdag 18 november 2014

Från M till SD – och tillbaka?

En undersökning som Timbro beställt av Demoskop, bekräftar det som jag tror de flesta aktiva moderater redan förstått. Nämligen att majoriteten av Sverigedemokraternas nyvunna röster i årets val kom från missnöjda moderater.

Enligt Timbro så angavs integrations- och invandringsfrågan som huvudskälet till röstbytet från Alliansen till SD av en överväldigande majoritet. I övrigt handlade det om lag och ordning samt försvarsfrågan.

Under valrörelsen knackade jag dörr i flera, historiskt sett, starka borgerliga områden och kan därför bekräfta den bilden.
Timbros säger också i sin analys att moderaternas förflyttning mot den politiska mitten också har bidragit till att s a s lämna den konservativa ”högerflanken öppen”. Inte heller det känns som en direkt nyhet för mig. Däremot hade jag hoppats att till exempel KD hade haft styrkan att fylla det tomrum som moderaterna lämnat.

Timbro ställer också den intressanta frågan riktad till moderaterna: ”Kan man, och vill man ens, locka tillbaka de väljare som i senaste valet gick till SD?”

Jag har sagt det tidigare, och säger det igen. Nyckeln är att vi moderater, och våra alliansvänner, måste kunna diskutera, och ibland ifrågasätta, invandrings- och integrationspolitiken utan att stigmatiseras.

Jag vill absolut inte stänga några gränser eller sätta något tal för hur många människor vi välkomnar.

Däremot tycker jag det är dags att ta upp vissa frågor eller myter som man hör bland många väljare, men även från vänner och bekanta, för att räta ut frågetecken eller missförstånd. Eller kanske för att kunna föreslå förändringar. Jag, som ändå är politiskt engagerad, kan inte svara på dessa frågor och jag tvivlar på att gemene man kan. Istället frodas myterna och frågorna lämnas obesvarade, vilket bara gynnar SD.

Och det är nu man måste hålla tungan rätt i mun för att inte få den stora rasistfilten slängd över sig för all evighet…

Jag och många med mig vill t ex veta om något slags integritetsskäl, gör det så svårt att fastställa identiteten på nykomna flyktingar att det därför ”slinker in” människor som inte har ett skyddsbehov, utan bara utnyttjar vår generositet? Om så är fallet, varför förändras inte den rutinen?

Att vara flykting är ett tillfälligt tillstånd. I vissa fall varar det länge, i andra fall en kortare period. Vore det inte därför rimligt att utfärda tillfälligt arbets- och uppehållstillstånd där man samtidigt ställer krav på deltagande i svenskundervisning och samhällskunskap? 
Att lära sig språket är grunden för att snabbt komma in på arbetsmarknaden och hitta sin plats i det svenska samhället. Efter, låt säga tre år, så omprövas detta tillstånd och omvandlas till permanent om man fullgjort sina åtaganden. Självklart ska man dessutom kunna börja sina studier direkt på flyktingförläggningen för att snabba på processen.

Jag hör även historier om att nyanlända ”lånar barn” av varandra för att på så sätt få högre bidrag. Förekommer detta och i så fall vad gör vi åt detta?

Många väljare och andra jag möter, anser att omvärlden skrattar åt Sverige och att vi blir ”pålurade” människor som inte har skyddsbehov utan helt enkelt är kriminella lycksökare. Den bilden gynnar bara SD och måste förändras med relevant och öppen dialog.
Exempelvis när människor får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och går under jorden för att undvika utvisning, så kallas de ”papperslösa”. Jag har inga problem med att ge dessa människor akut sjukvård, men att på andra sätt utöka deras, och deras barns, rättigheter är att underkänna vår egen rättssäkerhet och tillämpning av lagen. Om lagen är fel ska vi ändra den, men man ska inte kunna ändra ett domslut genom att gömma sig. Det sänder ut helt fel signaler.

Slutligen om försvarsfrågan. Den senaste tiden kränkningar av flyg och ubåtar har nog fått många att inse att vårt försvar har förbisetts allt för länge. Innan vi börjar rusta upp tycker jag det är hög tid att ta upp en seriös diskussion om ett medlemskap i NATO. Gärna i samverkan med Finland. Det tror jag är rätt väg att gå i den frågan.

Så mitt svar på Timbros fråga är alltså både och. Jag vill inte ha tillbaka de få som faktiskt har en rasistisk och främlingsfientlig människosyn. Däremot tror jag att det med öppna diskussioner och högt i tak går att övertyga övriga SD-väljare att de är på fel spår. Lyckas vi med det kommer SD att efter nästa val vara det treprocentsparti det förtjänar.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

torsdag 13 november 2014

Kvinnoförtryck på olika nivåer

UPPDATERING
Jag har efter detta inlägg skrevs, fått information om att "nyheten" som inspirerade mig, är gammal och dessutom inte bekräftad. Jag beklagar detta, men låter texten vara kvar eftersom kvinnoförtrycket i Saudiarabien och liknande regimer trots detta är horribelt och värt att fördöma och debattera.

I Saudiarabien har man, enligt flera medier, infört en ny lag som tvingar kvinnor som har ”frestande ögon” att täcka även dessa. Det finns uppenbarligen en statlig kommitté som heter: ”Kommittén för främjande av dygd och förhindrande av last”, som står bakom lagen.

Man tar sig för pannan! Vilket århundrade lever vi i egentligen?

Bortsett från rent praktiska frågor som vem som ska avgöra vilka ögon som är ”frestande”, så känns det som att man, om möjligt, försöker vrida klockan tillbaka ytterligare. Kanske svårt i ett land där kvinnor inte får köra bil, men ändå.

 Ännu mer dubbelmoral blir det när man vet att många makthavare från bl a Saudiarabien, regelbundet besöker ställen som Dubai för att ”förlusta sig”. Då är det garanterat inte bara ögon som är ”frestande” hos de kvinnor man besöker bakom lyckta dörrar.

Tyvärr är detta ett mönster vi ser från många länder där manliga uttolkare av religion, oavsett om de är mullor, imamer eller präster, använder sitt självpåtagna tolkningsföreträde till att på olika sätt förtrycka kvinnor. I Sverige dröjde det till 1960 innan vi fick de första kvinnliga prästerna och än idag finns det manliga sådana som inte erkänner kvinnors rätt att tolka Bibeln.

Den stora skillnaden mellan Sverige och de länder med religionsförtryck är att vi är ett uttalat sekulariserat land, där man fritt kan utöva sin religion, men att religionen inte ska, eller får, påverka lagstiftning och samhällsutvecklingen. Det är bra och, som jag ser det, ett oerhört viktigt fundament att slå vakt om i det svenska samhället.

Varför agerar då inte västvärlden med detta förtryck av kvinnor.  ja, i Saudiarabiens fall handlar det om ett ord, olja. Det skulle vara klädsamt om exempelvis president Obama, vågade uttala sig om en sådan här fråga.

I Sverige har vi kommit väldigt långt i jämförelse, även om vi har en bit kvar, vilket till exempel visade sig på årets upplaga av Fotbollsgalan.

Relaterat: DN, DN, DN.

måndag 10 november 2014

Boktips – Egenmäktigt förfarande

I dagarna kommer uppföljaren, ”Utan personligt ansvar”, i Lena Anderssons berättelse om Ester Nilsson och hennes kärleksliv.

Innan du läser den tycker jag du ska läsa den första boken, ”Egenmäktigt förfarande”. Den kom 2013 och har belönats med Augustpriset och Svenska Dagbladets litteraturpris.

Boken handlar om poeten Ester Nilsson. En dag träffar hon den bombastiske konstnären Hugo Rask och en speciell och ojämlik kärlekshistoria startar. Man kan lugnt påstå att Ester blir mer förälskad i Hugo än tvärtom.
Hon blir i det närmaste besatt av honom, medan han behandlar henne som en av sina groupies. Ester slits mellan hopp och förtvivlan och vi får följa hennes tankegångar när hon försöker förstå sig själv och sina reaktioner.

Boken är fantastiskt skriven och har ett flyt som gör att det är svårt att lägga den ifrån sig. Man vill säga till Ester att: ”Dumpa honom! Han är inte intresserad på riktigt och det kommer aldrig att bli någon varaktig relation”. Men hon vill liksom inte lyssna utan fortsätter försöka komma nära Hugo.

En liten extra twist är att det i kulturkretsar har spekulerats i vem som stått modell för Hugo Rask. Roy Andersson, regissören, har själv gått ut och hävdat att det är han, medan Lena Andersson hävdar att Hugo är en fiktiv person.

Det får vara som det vill med den saken, men boken, den ska du absolut läsa. Helst innan uppföljaren.

Vad andra har tyckt, kan du läsa här och här.

tisdag 4 november 2014

Använd landskampen till att ifrågasätta

Sveriges herrlandslag i fotboll ska nästa år möta Iran i en träningsmatch. Ett Iran där en kvinna som försökte besöka en match i volleyboll nyligen dömdes till fängelse för sitt tilltag. En hög polischef uttalade att det ”inte är i allmänhetens intresse att män och kvinnor går på sportevenemang tillsammans”.

Svenska Fotbollförbundet, SvFF, motiverar matchen med att det bor många iranier i Sverige och att
de också krävt att de svenska och iranska flicklandslagen ska mötas i en landskamp under 2016. Kanske det, men de flesta iranier som bor i Sverige har flytt från den religiösa diktaturen och frågan är om de vill se ett lag som är sanktionerat av mullorna?
Dessutom, vilka garantier finns för att det iranska flicklandslaget verkligen kommer? Det skulle inte förvåna mig om det kommer ett återbud, självklart efter det att herrmatchen spelats. Istället borde ju naturligtvis flickmatchen spelats som förmatch till herrarnas.

Man kan alltid diskutera vilket sätt som är bäst för att försöka påverka de som i religionens namn förtrycker kvinnor, HBTQ-personer eller andra grupper. Bojkott eller dialog? 
Jag är nog för en blandning. Skulle Sverige bli lottade mot en sådan nation i ett slutspel är dialog det bästa, men jag ifrågasätter starkt varför vi frivilligt ska ställa upp på en match mot Iran?

Nu blir det uppenbarligen match och jag hoppas att SvFF inte fegar ur, utan tar tillfället i akt att markera vår ståndpunkt. Här kommer några förslag:

  • Kvinnliga domare
  • Fri entré för kvinnor och flickor
  • Se till att de knattar som brukar gå in på arenan tillsammans med spelarna, består av både tjejer och killar
Idrott och politik hör som bekant ihop som ler och långhalm. Tro ingenting annat.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.