onsdag 30 april 2014

Smygrasister finns överallt

Läser om ”banankampanjen” som nu sprider sig som en löpeld inom fotbollen. En smart aktion som tar udden av några av de rasistiska påhoppen som fortfarande tyvärr florerar, främst just inom fotbollen. Det förekommer ibland att rasister bland fotbollspubliken kastar in bananer på planen, riktade till motståndarlagets färgade spelare.

Samtidigt straffas en av ägarna i den amerikanska basketligan, NBA, hårt för sina rasistiska uttalanden. Han gillade tydligen inte att hans flickvän umgicks med färgade.

Tänk, jag trodde vi kommit längre… I amerikanska basketligan NBA, har färgade spelare dominerat i många år. USA:s hyllade ”dreamteam” brukar bestå av 95 % färgade spelare.

Tyvärr vågar dessa personer inte stå för sina handlingar och uttalanden, utan gömmer sig i publikhav eller bakom låsta dörrar. Smygrasister alltså.

En möjlig förklaring skulle kunna vara ren avundsjuka mot dessa spelare från vita grabbar, och gubbar. Avundsjuka för att de själva inte nått så långt inom sporten. För fattiga, färgade grabbar i USA är idrotten en av vägar att ta sig ur sin torftiga miljö.
Sådan uppväxt ger så klart helt andra incitament att träna hårt för ett collegestipendium, än för en vit medelklassgosse. Samma parallell kan dras till löpare från Kenya och Etiopien. Idrotten blir en väg ut ur fattigdomen.
En anledning, förutom doping, till gamla östblockets idrottsliga framgångar var att framgång i idrott gav förmåner i samhället, möjlighet att få besöka väst och få ett bättre liv. En nog så stark motivator.

Avundsjuka skulle alltså kunna vara en förklaring. En annan är såklart okunskap och rädsla. Den råder vi bara bot på genom att tala om problemen, genom att aldrig sluta diskutera frågan med våra barn och bejaka mångfald.

 En annan metod som, paradoxalt nog, kanske skulle ge vita atleter större framgångar, är systematiskt arbete mot fattigdom och utanförskap. Då försvinner i alla fall den motivatorn för fattiga färgade grabbar från ghetton och kåkstäder. Skulle Zlatan varit så bra utan sin revanschlusta?

Relaterat: DN, DN, DN, SvD.

tisdag 29 april 2014

Hökmark vs Ulvskog – ett enkelt val

Igår, på väg till golfbanan, åkte jag igenom grannkommunen Haninge. Där hade valaffischerna inför EU-valet kommit upp. På var och varannan lyktstolpe log Socialdemokraternas förstanamn, Marta Ulvskog mot mig.

För några veckor sedan hade jag möjlighet att lyssna på Moderaternas förstanamn, Gunnar Hökmark, när han besökte Tyresö.

 Båda dessa toppnamn från våra största partier har det gemensamt att de innehaft posten som partisekreterare. Där upphör likheterna.

Gunnar Hökmark bejakar EU:s möjligheter med fri rörlighet och arbetar för en demokratisering och välfärdsutvecklingen i många av de forna östländerna. Jag uppfattar att han vill använda det goda med EU:s storlek och bredd till att driva fram positiva beslut som gynnar alla, även Sverige.
Dessutom är han för närvarande en stark kraft för att stödja Ukrainas folk i sin kamp för demokrati, mot Rysslands aggressioner.

Jag ska ärligt säga att jag inte hört Marita Ulvskog live, men jag har sett tillräckligt många intervjuer för att kunna ha en åsikt om henne som EU-politiker. De intryck jag fått ger en bild av en politiker som kanske helst, personligen, vill att vi ska lämna samarbetet.  De uttalanden hon gör handlar i stort sett bara om att skydda svenska arbetare från internationell konkurrens och därmed begränsa rörligheten. Helt enligt LO:s åsikter.

För mig är valet enkelt. Vill vi fortsätta utveckla EU:s positiva sidor och använda unionens styrka i demokratiskt fredsarbete är Gunnar Hökmark ett bra namn.
Vill man lämna EU finns det förmodligen bättre namn än Ulvskog att lägga sin röst på.


Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé, SvD, AB.

måndag 21 april 2014

Om avgifter i välfärden

Jag har tidigare skrivit inlägg om hur maxtaxan, som tillämpas i flera av våra välfärdstjänster, urholkas med följden att allt större del av kostnaderna måste finansieras via skattsedeln och allt mindre del av avgifter. Jag förespråkar också en höjning av maxtaxorna och tror, inte minst utifrån det sänkta skattetrycket, att de allra flesta skulle klara av en höjning utan problem.

I en intressant debattartikel beskriver Richard Murray, fd chefsekonom på Statskontoret, en utveckling där han ifrågasätter om inte en större del av välfärden skulle betalas med egenavgifter. Han skriver bl a att med ett större utbud så skulle fler arbetstillfällen kunna skapas som i sin tur leder till fler skatteintäkter.

Jag tycker att han är inne på rätt spår. Självklart ska vi ha en gemensamt finansierad och bra grundnivå för välfärden. Men samtidigt inser de flesta att kraven från oss brukare blir allt högre, och till allt räcker inte skattepengarna.

Min gamla farmor, exempelvis, som på 70-talet fick flytta in på ett ålderdomshem var nöjd bara att få slippa ett tungt arbete, ha ett eget rum och få lagad mat. Dagens äldre är, med all rätt, mycket mer krävande och står inte med mössan i handen. De vill ha stimulerande aktiviteter, kunna välja mat och få snabb och bra vård på sitt boende.

Det är på tiden att vi börjar våga diskutera vad den skattefinansierade välfärden ska innehålla och vad som den enskilde ska betala extra för. En sådan diskussion leder i bästa fall både till en ökad kvalitet och till nya arbetstillfällen om vakna entreprenörer får tillfälle att erbjuda en extra guldkant och ökat mervärde.

Ökar inte "klyftorna" då? Den repliken kommer som ett brev på posten från vänstern. Jag föredrar ordet skillnader. Jo, kanske, men det handlar inte om att sänka grundnivån, som alla har rätt till. Det handlar om att de som prioriterar ska kunna få lite extra, men då också betala extra för det.Valfrihet, kan man också säga.

Att i det här exemplet indignerat påstå att klyftorna ökar, är lika korkat som att gnälla för att flera hamnar under medianinkomsten om Ingvar Kamprad flyttar in i kommunen.


Relaterat: DN, DN, DN, SVT.

fredag 11 april 2014

Tillbaka till medeltiden

Läser i DN om ett lagförslag i Irak som innebär ett dråpslag mot kvinnors frigörelse och jämställdhet.

Lagen bygger på att alla olika religiösa grupper ska kunna dömas efter sina egna religiösa regelverk. Det kan innebära för majoriteten i landet som är shiamuslimer, att det blir någon mulla eller ayatolla som utfärdar straff istället för en juridiskt utbildad domare.

För kvinnor och flickor skulle konsekvensen kunna bli att 9-åringar får giftas bort. Eller att äktenskap och förhållanden mellan olika religioner förbjuds. Mannen blir allsmäktig.

Det är så att man mår illa. Att kritisera och fördöma handlar inte om att fördöma islam i sig. Det handlar om att alla kvinnor, oavsett religion, har rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Hur svårt kan det vara?

I Sverige kritiserar vi, med all rätt, någon idiot till chef på Tallink som tycker att kvinnor ska hålla koll på hur mycket de dricker så att de inte blir våldtagna. Eller så debatterar vi antalet ”pappamånader”, men det här är som det vore på en annan planet.

Kanske är det dags för en ny bojkott? Sluta sälj till Irak! Sluta köp deras olja!

Relaterat: DN, DN, SvD.

måndag 7 april 2014

Var är invandrartjejerna?

Jag har ofta förmånen att se damidrott i de stora lagsporterna på nära håll. Tyresö har som bekant mycket framgångsrika lag i fotboll, handboll och innebandy.

Igår såg jag till exempel hur Tyresö Trollbäckens innebandytjejer krossade Västerås i en avgörande kvalmatch till division ett. Häromveckan blev Tyresö Handbolls damlag klart för elitserien. 
Som en parentes kan jag konstatera att det inte fanns några huliganer på plats, vilket det f ö aldrig gör när tjejer spelar…

När jag i matchprogrammet läser lagens laguppställningar slås jag av att det inte finns ett enda namn där som indikerar invandrarbakgrund. Samma sak är det i princip för handbollstjejerna.
Jag kollade även upp matchtruppen inför VM-kvalmatchen i fotboll mot Nordirland i helgen. Förutom Kosovare Asllani är det bara svenskklingande namn.
Jag vet att basketen har kommit en bit på vägen, men övriga stora bollsporter har mycket kvar att göra.

Det här är inte menat som kritik mot svenska föreningar, men helt klart är att det finns en stor outnyttjad resurs, en potential att ta tag i och att utveckla.

Förutom att tillföra sina lag mer talang, så skulle fler tjejer med invandrarbakgrund också underlätta integrationen i samhället.
Dessutom, och detta är jätteviktigt, så skulle det kunna hjälpa många invandrartjejer att frigöra sig från familjer (läs fäder och bröder) som inte vill ge tjejerna samma chans och möjlighet som killarna.
En nyckel skulle kunna vara att försöka rekrytera kvinnliga ledare som själva har invandrarbakgrund. En annan att utnyttja de få förebilder som faktiskt finns.

Jag vet att alla tjejer kan, men alla får inte chansen! Det måste vi ändra på!


Relaterat: DN, DN, DN, DN, AB, AB.