måndag 31 mars 2014

Tala inte om fans och supporters

I skuggan av gårdagens tragiska händelse i Helsingborg, är det några saker som jag reagerar emot.

Varför snackas det om fans och supporters? Ett fan eller en supporter för mig är någon som i positiv anda följer och hejar på sitt lag regelbundet. 
De som slåss på stan eller uppträder maskerade på en idrottsläktare är för mig inget annat än våldsbejakande, kriminella huliganer.
En kommentator talade om ”konstig supporterkultur”. Detta handlar vare sig om supportrar eller om kultur!

Såklart att jag som supporter ibland hoppas att värsta konkurrenten ska förlora för att det gynnar mitt lag.
Såklart att jag i sociala sammanhang tycker det är kul att munhuggas med vänner som håller på andra lag än mitt eget.
Aldrig någonsin att jag skulle tillgripa våld för att försvara dessa åsikter!

Jag kanske är cynisk, men jag har svårt att känna sympati för en huligan som skadas i ett slagsmål med andra huliganer i en grusgrop, långt ifrån arenan. När däremot, vilket är en sanning sedan länge åtminstone i Stockholm, vanliga familjer med barn inte vågar gå till arenan för att heja på sitt lag, då har det gått åt h-e för långt!

Vad kan man då göra åt saken? Ja, förslag saknas inte och jag tycker, som många med mig, att vi kan snegla mot England, där man uppenbarligen kommit till rätta med de värsta avarterna.

En uppenbar sak som vi måste skynda på är ett maskeringsförbud på offentlig plats. Det finns inget seriöst ”fan”, eller för den skull seriös demonstrant, som har anledning att uppträda maskerad. I så fall har man en dold agenda att starta eller provocera fram bråk.

De huliganer som lagförs borde dömas till långa tillträdesförbud till alla idrottsarenor och förses med fotboja så att polisen kan se var de håller hus. 
Vi får inte glömma bort att de som bråkar är väldigt och bara har tagit idrotten som ”gisslan” för att få utlopp för sina kriminella lustar. Men som bekant, ett ruttet äpple kan ju förstöra en hel korg.

Till sist. Inför kvällens match mellan AIK och IFK Göteborg meddelade AIK:s supportrar att: ”Vi stoppar försäljningen av tröjor och pins med texten ´Vår plikt i livet – hata hata hata Göteborg´. Idag är inte en dag för hat.”

Pinsamt. Betyder det att det är ok att fortsätta hata imorgon, eller nästa vecka? Det är precis sådant som underblåser idrottsvåldet och jag efterlyser föreningarnas fördömanden kring dessa avarter. När får vi höra dem?


Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN.

fredag 28 mars 2014

Slopa ”Krist”, Göran!

1991 kom Kristdemokraterna, KD, in i riksdagen under namnet KDS, Kristen Demokratisk Samling. Det var den förste partiledaren Alf Svensson som kom in på ett mandat från Centerpartiet, om jag inte minns helt fel.

Nu ingår KD i alliansregeringen sedan 2006, med flera ministerposter. I Tyresö är man sedan länge en uppskattad del i den styrande alliansen.

Trots möjligheten att påverka politiken på många ställen brottas partiet med dåliga opinionssiffror, och riskerar att åka ur Riksdagen i höstens val.

Jag tror faktiskt att en orsak är namnet. I vårt sekulariserade samhälle är vi inte särskilt ”kristna”. Lika många oskuldsfulla ungdomar som p g a namnet dras till Miljöpartiet, utan att förstå att de är bakåtsträvare, lika många väljare tror jag skräms bort av prefixet ”Krist”.

När många partier, inklusive mitt eget, drar sig mot mitten, borde det finnas utrymme för ett värdekonservativt parti längre till höger. Som det är nu finns bara SD på den kanten och det oroar mig.
Jag har inga problem med ett parti som vilar på kristen grund, men ett namn som fungerar i Tyskland fungerar uppenbarligen inte i Sverige.

Ett förslag till nytt namn skulle kunna vara Konservativa Partiet. Du får det förslaget gratis av mig, Göran Hägglund!


Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, AB.

onsdag 26 mars 2014

Inga nya miljonprogram, tack!

DN har gjort en sammanställning som visar har många bostäder som ”borde” ha byggts i relation till befolkningsökningen i de 100 kommuner som vuxit mest sedan 2006. Summan av kardemumman är att i 96 av de hundra kommunerna har det byggts för lite.

Hur har det blivit så, kan man fråga sig?

För det första kan man konstatera att de växande kommunerna befinner sig i en positiv spiral med tillväxt som ur bostadsperspektiv kan vara svår att hantera. Närheten till attraktiva jobb och möjligheter till utbildning gör att många vill flytta dit, vilket skapar ökad tillväxt, vilket lockar ännu fler. Väldigt många attraheras, naturligtvis, av att bo i kommuner med framtidstro och en positiv känsla.

Exempel på SABO:s  s k Kombohus
För det andra så har det inget med det politiska styret att göra. Bland topp 10 på listan återfinns både alliansstyrda kommuner som Danderyd och Huddinge, men även stora socialdemokratiska bastioner som Norrköping, Botkyrka och Södertälje.

Hur ska vi då komma tillrätta med obalansen?

Jag har förmånen att både sitta i styrelsen för Tyresös kommunala bostadsbolag och i kommunens Miljö- och samhällsbyggnadsutskott, vilket innebär att jag har möjlighet att se ”båda sidor av myntet”.

Det finns några uppenbara brister i systemet som borde kunna rättas till snabbt.

1)      Minska kretsen av ”sakägare” som har rätt att överklaga i detaljplaneprocessen. Kretsen av närmast berörda borde kunna minskas utan att tumma på den demokratin.
2)      Inse att i stadsmiljö så finns det ett visst buller. Lätta på det regelverket. Jag förutsätter att den som vill bosätta sig på Sveavägen i Stockholm inte förväntar sig fågelkvitter till morgonkaffet.
3)      Snabba på planprocessen. Genom att kapa någon vecka på varje delmoment borde det i alla fall gå lite snabbare.

På lite längre sikt tycker jag faktiskt att det är värt att fundera på om det inte skulle vara en låg moms på hyran. Det skulle i andra ändan ge bostadsbolaget möjlighet att dra av momsen på sina fakturor, vilket skulle ge lägre kostnader och på sikt lägre hyror. Förslaget skulle kosta staten ett antal miljarder, men skulle stimulera precis där det behövs.

Jag tycker inte att staten ska kunna reglera kvalitetskraven på nya bostäder och därmed göra våld på det kommunala självstyret. De stora bostadsbolagen kan absolut anpassa sig till lokala krav, som i sin tur ofta driver teknikutvecklingen när det gäller t ex energiåtgång. 
Däremot välkomnar jag initiativ som exempelvis SABO:s ”Kombohus”, där man tecknat ramavtal med några byggherrar för att pressa priserna på nyproduktion.

På sikt måste vi också fundera på det där med hyresreglering. Redan idag har ”läget” en viss inverkan på hyresnivån. Jag tycker att tanken att fina lägen kostar lite mer inte är fel. Vissa väljer att prioritera boendet före andra kostnader i sin hushållsekonomi.
I det sammanhanget kan man också fundera på om inte Hyresgästföreningen spelat ut sin roll? Hur många hyresgäster är faktiskt medlemmar? Kanske ska man fundera på ”lokala boenderåd” där de boende i området ges inflytande på sin boendesituation?

Slutligen, att slopa bygglovskrav för fönsterbyten och liknande är bra åtgärder. Däremot är jag skeptisk till att låta fastighetsägare bygga till eller bygga ”extra friggebodar” utan bygglov. Det finns en uppenbar risk att man på det sättet urholkar kommunernas rätt att faktiskt avgöra vilken typ av bebyggelse man vill ha i olika områden. Dessutom ökar det helt klart risken för osämja bland grannar och att områden förfulas. Vem vill bo granne med Villa Villekulla?

I Tyresö försöker vi att ta vårt ansvar. Fram till 2021 räknar vi med att bygga ca 3000 bostäder, främst genom förtätning och genom att tänka stad. Med snabbare planprocess kan det t o m bli fler. Några nya miljonprogram vill i alla fall inte jag ha!


Relaterat: DN, DN, DN, SvD.

måndag 24 mars 2014

Opartiskhet enligt SVT

Det är inte bara jag som har åsikter om vinklingar och opartiska journalister. SVT har bland annat kritiserats för att man stängt av vissa programledare som uttalat sig negativt om Sverigedemokraterna.

I dagens DN skriver en chef från SVT om hur de tacklar debatten och de eventuella problem som kan uppstå i det tilltagande mediabruset.


Jag hänger särskilt upp mig på en formulering:


”Först av allt ett konkret klarläggande om opartiskhet som förhoppningsvis inte kan missförstås: Programledare och andra tydliga SVT-företrädare får inte framföra privata åsikter om enskilda partier och andra särskilda intressen och parter i samhället. Det finns ett undantag från kraven på opartiskhet. Det gäller det demokratiska statsskicket och alla människors lika värde. Våra programledare och företrädare ska vara partiska till förmån för dessa grundläggande värden.”


Nej, det kan ju tyckas självklart att en SVT-företrädare inte ska lägga in sina privata åsikter. Jag saknar något som i mina ögon syns lika självklart. 
Att vara opartisk betyder också att man i program och reportage, så långt möjligt, ska redovisa alla sidor av ett samhällsproblem.

Exempelvis är det inte ok att ensidigt hacka ner på privata äldreboenden eller förskolor utan att redovisa undersökningar som visar att dessa faktiskt levererar bättre kvalitet än offentliga.

Självklart ska dåliga exempel upp på bordet, men inte så ensidigt som i dag.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD.

lördag 22 mars 2014

Vad är sanning och vad är medveten vinkling i media?

Jag har tidigare skrivit om den svenska journalistkåren och deras, i mitt tycke, ofta dolda politiska agenda. Om man upprepar en berättelse, eller ett påstående, tillräckligt många gånger så tas det till slut som en sanning med fakta i botten. Där har våra journalister ett stort ansvar, om de vill betraktas som seriösa och politiskt neutrala.
Om detta inte görs, läggs motsvarande ansvar på läsaren/tittaren, som, enligt min erfarenhet, sällan har vare sig tid eller kompetens att göra en faktagranskning av det som media producerar.

I dagens DN skriver en krönikor mycket intressant och träffande om myter i politikens tjänst. Hon beskriver bland annat hur en kvinna som behandlats för cancer för många år sedan blir ”den cancersjuka kvinnan” i en artikel om ”utförsäkrade” människor. Trots att fallet egentligen inte alls rör den sjukdomen. Hon visar också hur samma fall, med olika alias, används i flera artiklar och på så sett kan ge sken av att detta är något som drabbar många.

Om en debattartikel undertecknas av ett politiskt parti eller företrädare för ett fackförbund så utgår jag, och förmodligen de flesta andra med mig, att det finns ett politiskt syfte bakom, och kan förhålla sig till det. Men om en artikel skrivs, eller ett TV-program produceras, av en tidning eller TV-kanal med seriös stämpel, så finns alltid risken att budskapet tas emot mer okritiskt. Det gör att journalistkårens ansvar ökar enormt.

I veckan har debattvågorna gått höga utifrån en debattartikel från två folkpartister om rasism mot etniska svenskar. I det fallet kan man såklart ha synpunkter både på innehållet och på syftet. Men eftersom undertecknarna anger en politisk tillhörighet är den värderingen lättare att göra.

Om däremot Uppdrag Granskning gör ett program, så är jag rädd för att de flesta betraktar journalisterna som neutrala, utan någon dold politisk agenda, när man visar misskötta privata förskolor. 
Man bidrar till att skapa myten att alla privata aktörer i välfärden är onda, pengakåta riskkapitalister vars enda mål är att tjäna pengar på små barn och sjuka äldre. Som alla initierade vet, är detta långt ifrån sanningen, men med tanke på vem avsändaren är, så är den dolda agendan svårare att genomskåda.
Där finns det mycket kvar att göra för journalistkåren och de ansvariga utgivarna om man vill upprätthålla sin roll som seriös och neutral granskare av samhället.


Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD.

onsdag 19 mars 2014

Annektera Åland!

Nittio procent (90) av Ålänningarna är svenskspråkiga. Redan 1918 ville befolkningen lämna Finland och förenas med Sverige.
Vi kan inte längre stillatigande se på hur våra systrar och bröder lider av att tillhöra ett land man inte känner samhörighet med. Det är bara att betrakta deras flagga! I princip är det ju Sveriges med lite rött vilket såklart symboliserar blodet som förenar Åland och Sverige.

 Nu är dags att agera! Jag föreslår en folkomröstning på Åland genomförs inom en vecka  med följande alternativ:

  1. Jag vill att Åland omedelbart blir Sveriges landskap nr 26
  2. Jag vill att Åland 1 januari 2015 blir Sveriges landskap nr 26
Finland har länge nog förtryckt ålänningarna. Tvingat dem att dricka Koskenkorva istället för Renat och förvägrat dem rätten att äta surströmming och pitepalt.
De har inte heller fått bejaka sitt svenska kulturarv. Åländska skolbarn tvingas exempelvis på musiklektionerna lyssna på Lordi istället för Kent och Gyllene Tider. Vi måste sätta stopp för den ”finskifiering” som drabbar ålänningarna. Vi måste sätta stopp nu!

Som påtryckning föreslår jag att svenska flottan ”övar anfall” utanför Söderarm och att svenska armén mobiliseras i Gävletrakten.

Så fort folkomröstningen är genomförd erkänner vi Åland som en del av Sverige och hissar den svenska fanan i Mariehamn. Den finska minoriteten får två alternativ. Antingen blir man svensk medborgare, eller så får man försvinna österut. Ålands sak är vår!

För den som till äventyrs inte förstått, så är givetvis ovanstående påhittat och skrivet med mycket ironi och en stark oro för Rysslands agerande gentemot Ukraina.

En oro som jag är övertygad om delas av våra baltiska vänner och andra självständiga fd sovjetrepubliker med delvis rysktalande befolkning. Mitt moderland Lettland har ca 10 % ryssar i sin befolkning. Det skulle, med Putins logik, lätt kunna vara ett motiv för en rysk aggression.

Nu är det viktigt att alla står upp för Ukrainas rätt till självbestämmande! Vem vet vilket land som sedan står i tur på Putins önskelista?


Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, AB.

lördag 15 mars 2014

Galavinnare 2014

Igår kväll hölls den fjärde Kultur- & Idrottsgalan i Tyresö. Till min stora glädje var det även i år fullsatt av festklädda, glada kultur- och idrottsmänniskor, som i vanlig ordning bjöds på en kul och spännande blandning av prisutdelningar, underhållning och, självklart god mat och dryck.

Årets kulturpersonlighet
Vinnarna på årets gala för främsta prestationer 2013 blev:

Årets förening:
Tyresö Friskis & Svettis

Årets ledare:
Johan Österman, Tyresö Hanviken Hockey
Samuel Cossio Quiroga, Kenpo Zen Li Thai

Årets unga ledare:
Toni Johansson, Tyresö Handboll
Nicita Forsbland, Brännpunkten Korpförening

Årets eldsjälar:
Rolf Solem, Tyresö FF
Peter Dicke, Nattvandrarna

Årets idrottsprestation:
Christen Press, Tyresö FF

Årets idrottare:
Marta Vieira da Silva, Tyresö FF

Årets kulturpersonlighet:
Monica Borrfors, sångerska

Dessutom fick årets kulturstipendiater sina prischeckar:

Alannah Robins, konstnär
Ebba Strid Udikas, konstnär
Salla Vartiainen, konstnär

Ett stort grattis till alla vinnare. Motiveringarna kommer inom kort att finnas på Tyresö kommuns hemsida.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SMP, SMP, SMP,

Andra bloggar om, , , , .

måndag 10 mars 2014

Är Leif GW homofob?

Jag var på den lokala bokhandeln förra veckan för en snabb koll på vad årets bokrea hade att erbjuda. Tyckte att jag gjorde ett fynd när jag hittade Leif GW Perssons senaste alster ”Den sanna historien om Pinocchios näsa”. Dels för att jag normalt sett gillar GW:s sätt att skriva, men också för att jag tyckt att karaktären Evert Bäckström varit rolig i tidigare böcker.


Nu har jag läst halva boken och det känns som att GW tappat stinget. Väldigt mycket tid ägnas åt Evert Bäckströms sex- och mateskapader.  Dessutom känns det som att de kommentarer som uttalas i form av Bäckströms ”tankar”, vilka tidigare varit lite roliga, blivit plumpare, fler och grövre.

Bäckström har bland annat väldigt nedvärderande tankar om homosexuella. ”Korvryttare” och ”Attackflator” är vanliga uttryck. När Bäckström betraktar kvinnor i form av kollegor eller andra karaktärer i boken, är det väldigt ofta han gör det i sexistiska ordalag.

Några frågor man kan ställa sig är:

Är Evert Bäckström den man som GW inte vågar vara?

Är Bäckströms tankar egentligen GW:s egna?

I så fall, är Leif GW Persson homfob?

Eller, vilket kanske är ännu värre, är Bäckströms tankar en spegling av en jargong som fortfarande finns i den svenska poliskåren? Man kan ju tänka sig att GW har en bra inblick i den.

Eller, är det bara så enkelt att GW börjar bli gammal och gubbsjuk? Jag vet inte, men om du inte är extremt intresserad så behöver du inte läsa den här boken. GW har skrivit många som är mycket bättre. Jag kan t ex varmt rekommendera ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld” eller ”Faller fritt som i en dröm”.


Relaterat: Bokus, Adlibris, DN, DN, DN, DN, SvD.

söndag 9 mars 2014

Miljöpartister – ett gäng bakåtsträvare

Miljöpartiet vill göra helgdag i Sverige av Internationella kvinnodagen 8 mars. Syftet är att manifestera jämställdhetsarbetet.
Samtidigt skriver en organisation, som av allt att döma står Mp nära, att basinkomst, eller medborgarlön, skulle vara lösningen på alla våra bekymmer.

Jag skulle vilja påstå att det stora bekymret är Miljöpartiet och deras bakåtsträvande hållning i många frågor.
Att införa ytterligare en helgdag skulle innebära en stor ekonomisk förlust för samhället fem år av sju.
Att ge medborgarna en basinkomst, utan krav på motprestation, skulle sannolikt inte medverka till fler arbetade timmar, snarare färre.

Jag tycker dessa utspel visar Mp i ett nötskal. Man kastar ur sig massa förslag, utan att ta något som helst ansvar för helheten.

Jag kan se samma mönster i Tyresö. Där producerar Mp massor med motioner om en det ena, en det andra. 
Några av dem är förvisso vettiga, men de flesta strävar att detaljstyra kommunen och de enda förslag till finansiering som kan dyka upp är allmänt hållna tankar om ”en bantad administration”. I Tyresö vill man exempelvis att vi politiker ska bestämma vad barnen ska äta i skolorna, typ ”en köttfri dag”. Som om inte kökscheferna kunde skapa bra och näringsriktiga matsedlar utifrån sin egen kompetens.

När Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var språkrör, kändes det som att Mp var på rätt väg och hade en oftast realistisk syn på tillvaron.
Som man uppträder idag, känns det som att många av deras förslag leder tillbaka till stenåldern. Inte så mycket utveckling, utan snarare avveckling av vårt moderna samhälle.

Om förslaget att göra 8 mars till helgdag åtminstone också hade innehållit att avskaffa 1 maj som helgdag, vore det kanske möjligt att diskutera. Nu blir det bara kontraproduktivt och gynnar knappast någon jämställdhet.

En röst på Miljöpartiet i valet innebär med andra ord en röst för ett samhälle som passar familjen Hedenhös snarare än en modern människa.

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, DN.

torsdag 6 mars 2014

Vakna Jonas Sjöstedt!

Vänsterpartiets partiledare, Jonas Sjöstedt, levererar idag en riktig skattechock inför valet. I en intervju i Dagens Industri avslöjar han att V vill höja skatten med 90 miljarder. Det är höjd bolagsskatt, fördubblade arbetsgivaravgifter för unga och på sikt en förmögenhetsskatt. Kanske inte helt oväntat.

Vad värre är, vänstern vill höja inkomstskatten för hälften av alla som arbetar. Enligt Jonas Sjöstedt ska alla som tjänar från 30 000 i månaden och uppåt få högre inkomstskatt genom att jobbskatteavdraget trappas ned. För de som tjänar 50 000 eller mer tas hela jobbskatteavdraget bort.

Undrar vilken värld Jonas Sjöstedt lever i? Uppenbarligen har inte hans parti ambitionen att bli ett parti för särskilt många medborgare.

Enligt LO så var medellönen i Sverige 2012 för kvinnor 26 700 kronor och 31 500 kronor för männen. Eftersom det hinner gå ytterligare två år innan Jonas Sjöstedt eventuellt når maktens boningar, kan man alltså lugnt räkna med att minst hälften av alla löntagare skulle drabbas av högre inkomstskatt.

Många arbetare, lärare och småföretagare tjänar faktiskt mer än 30 000 per månad redan idag. Många ingenjörer, ekonomer och andra med lång utbildning och höga studieskulder tjänar mer än 50 000 och är i Jonas Sjöstedts värld höginkomsttagare.

Det enda positiva med detta är att vi fått besked. En röst på Vänsterpartiet är en röst för en skattechock för fler än hälften av de som arbetar. Jag som trodde V ville vara ett ”arbetarparti”. Tji fick jag och alla andra. 
Det här beskedet bekräftar bara tesen att det i praktiken bara finns ett arbetarparti som vill att arbete ska löna sig. Nya Moderaterna.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

måndag 3 mars 2014

Är alla konstnärer vänster?

I helgen besökte jag, traditionsenligt, Liljevalchs vårsalong. Det är, förutom ett härligt vårtecken, ett kul sätt att få ett smakprov av hur den moderna konsten utvecklas i Sverige.

Exempel på politisk konst.
Många av verken är fantastisk fyndiga, såsom dalahäst iklädd Kalles kaviar, broderad symaskin eller förgyllda skateboards. Jag kan också konstatera att det finns flera uppenbart politiska motiv, där man mer eller mindre öppet häcklar eller kritiserar alliansregeringen. Jag kunde dock inte uppfatta ett enda verk som exempelvis hyllade den ökade valfriheten i landet.

När jag börjar fundera på saken så kan jag inte på rak arm komma på en enda artist, författare eller konstnär med samhällsengagemang, som öppet och medvetet tar ställning politiskt för något man skulle kunna kalla en borgerlig livssyn. Jag kan inte påminna mig att en enda gång läst eller hört något uttalande för arbetslinjen. Vad beror det på?

Det finns såklart dansbandslåtar, melodifestivalpop och deckare av olika slag, men de räknar jag som ren underhållning utan särskilt djupa värderingar.

På vägen hem från Liljevalchs lyssnar jag på Ulf Lundells senaste skiva. (Ja, jag måste erkänna att jag fortfarande lyssnar på honom…). I en av låtarna återfinns textraderna:

”Dom har kvinnorna
dom har flytet
Jag har en plånbok fylld av
ingenting och en plats i Fas 3”

Vad vet Ulf Lundell om Fas 3? Förmodligen bara sådant han läst eller hört om, ifrån vänsterorienterade journalister. Han har länge levt gott på att den arbetande medelklassen köpt hans skivor, läst hans böcker och gått på hans konserter. Varför så omotiverat bitter, Uffe?



I går hörde jag en intervju med den gamle kommunisten Mikael Wiehe. Han ska ge ut en skiva med ”protestsånger mot den sittande regeringen”.
Under alla år med S-regering, hittade han inget att protestera mot där? Nej, då var det internationellt fokus. Nicaragua, Chile eller något annat land, långt ifrån Sverige.

Förra veckan såg jag i SVT:s Debatt en diskussion om anslag till fria teatergrupper i Stockholms Stad. En kvinnlig teaterdirektör fasade för att hon numera tvingas tala om vad de skulle göra med de anslag som tidigare betalats ut fortlöpande. ”Det är ju bara 900 000 vi talar om”, var ett argument mot att redovisa i förväg.
Man tar sig för pannan. Det vore ju tjänstefel av politiken att inte kräva in någon form av plan eller budget innan ett anslag betalas ut.

Jag kan lugna mina läsare från Tyresö med att här betalar vi inte ut några löpande anslag överhuvudtaget. Här måste alla ansökningar om kulturbidrag följas av en genomarbetad budget.

Det finns säkert kulturpersonligheter av olika slag som inte har politiska vänstersympatier. Men antingen får de inte genomslag i media, eller så vågar de inte uttala dessa av rädsla för den kritik som de riskerar att få ifrån sina högljudda kollegor.
Jag hoppas verkligen att några av dem vågar ta bladet från munnen under detta år och övertyga mig om att det finns kulturarbetare som faktiskt vågar stå upp för ett samhälle som genomsyras av den enskilda människans egenmakt.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.